"Alla stora sanningar börjar som kätterier."
- GB Shaw

HOME 


 
Mohamed Omar intervjuvar Ahmed Rami

 

Ahmed Rami om Sverige 

 
 
I följande intervju samtalar jag med Ahmed Rami om hur han ser på Sverige och svenskarna. Rami är islamist och antisionist, grundare av Radio Islam och en av Studiegruppen Aguélis lärare. Bilden till visar Rami till vänster, jag i mitten och Lars Adelskogh till höger.

 

 

MO: Hurudana var dina första intryck av Sverige?

AR: Med tanke den bild många har av islam nu för tiden kommer nog många att bli förvånande över vad jag har att säga. När jag kom hit tänkte jag faktiskt att jag kommit till islams idealsamhälle. Jag såg ingen korruption. Alla barn och ungdomar gick i skolan. Tillgångarna fördelades rättvist, klassklyftorna var små. När jag anlände till Sverige var det en strålande vacker sommardag. I den svenska naturen, särskilt skärgården, tyckte jag mig få en glimt av paradiset såsom det beskrivs i Koranen.

Jag hade kommit till en utopi, tyckte jag. Här i Sverige hade verkligen demokratin kommit långt, så långt man rimligtvis kunde begära. Det fanns ett väl fungerande socialt trygghetssystem med fri sjukvård, fri skolgång och en god ålderspension för alla.

MO: Känner du dig som svensk?

AR: Ja, som svensk medborgare känner jag mig helt lojal till Sverige och är lika mån som varje infödd svensk att försvara den svenska demokratin. Min kamp mot sionismen är inte bara en kamp för palestinierna, utan också för svenskarna. Sionisterna hotar också Sverige, vår demokrati och vår yttrandefrihet.

MO: Sverige förändras i snabb takt bl a till följd av massinvandringen, vad tycker du om den?

AR: De borde inte ta in så många invandrare. Det är knappt några verkliga flyktingar som kommer. Särskilt de så kallade ”muslimer” som kommer hit. De bara förstör islams rykte. Om vi ska ha islam i Sverige, så ska det vara svensk islam. Den sämsta reklam vi kan få är dessa ”muslimer” som är här bara för att utnyttja systemet och beter sig illa. Viss invandring kan man ha, men man måste kunna ta hand om dem som kommer. Det kan vi inte.

Svenskar är verkliga muslimer. De är ärliga, noggranna, rättvisa. De är mycket fina människor. De har islam som ideal, som värderingar, medan många av invandrarna bara är muslimer till namnet.

Du har islam som ideal och du har islam som samfund. Många utanför samfundet är goda muslimer, medan många innanför samfundet är icke-muslimer på grund av sitt dåliga beteende och ruttna värderingar.

MO: Visst bodde du i Uppsala ett tag?

AR: Ja, 1973-80 bodde jag i Uppsala, på Studentvägen och på Rackarberget. Det var glada dagar. Jag upplevde studentlivet med nationerna och alltihop. Jag var fortfarande ung. Jag brukade tänka: ”Gud skickade mig till paradiset för mina goda gärningars skull.” Min bästa gärning var, enligt vad jag tror, statskuppen i Marocko, att jag försökte skjuta kungen.

MO: Varför startade du Radio Islam?

AR: Därför att jag ville att arabernas och muslimernas röst skulle höras. Alltid när man talade om Palestinafrågan var det bara olika fraktioner av sionister som fick komma till tals. Alla som debatterade var överens om att Israel hade rätt att existera.

MO: Sionisterna har makt över massmedierna i Sverige?

AR: Att den judiska makten är oerhört stor i den ledande västmakten USAs massmedier, det är ett allmänt känt förhållande, som ofta påtalas i den islamiska världen men som nedtystas eller bagatelliseras i väst. Också aggressiva USA-kritiker underlåter att nämna detta faktum. Men samma förhållande råder i Sverige. Jag har kartlagt den judiska makten. Ingen debatterar detta, ingen nämner det ens – och orsaken är att det nazistiska Tyskland ständigt påtalade detta faktum, det vill säga judisk mediemakt, och allt vad det nazistiska Tyskland gjorde, också det som råkade vara riktigt, fördöms i väst. En antisemit får inte ha några goda egenskaper.

MO: Min poesi är numera tabu i Sverige. Man får inte säga ett gott ord om dikterna, eftersom jag är ”antisemit”.

AR: Det är så det fungerar. Antisemiter ska begravas levande. Efter att du blivit antisemit räknas inte längre något annat du gjort. Du är död som människa, existerar inte. Det är som Gamla testamentet säger, att judarnas fienders namn ska utplånas.

MO: Ja, förr fick jag stipendium från Författarfonden och Uppsala kommun och andra ställen. Jag får det inte längre. Min bok Islamisten kom ut nyligen. Inte en krona har jag fått. Jag skriver inte sämre än förut, vilket betyder att om man har fel åsikter får man inga pengar, oavsett hur begåvad man är.

AR: Författaren Jan Myrdal har statlig lön. Han kan därför inte säga något mindre smickrande om judar. Han försvarar yttrandefriheten men utövar den inte. Han säger inte vad han tänker. Jag däremot utövar yttrandefriheten. Vi kompletterar alltså varandra.

För några år sedan intervjuade jag Myrdal för Hezbollahs tidning Al-Intiqad[1]. Den intervjun blev vida spridd i vänstermedier. Jag träffade Myrdal i Stockholm hemma hos en annan vänsterman, Stefan Lindgren. Tror att det var år 2005. Jag bandade hela intervjun. Sedan översatte jag den till arabiska. Jag publicerade den anonymt, annars hade den aldrig blivit införd i Folket i Bild och Proletären. De är ju så rädda. Myrdal är för övrigt den störste levande svenske författaren.

MO: Den störste?

AR: Enligt min mening, ja. Jag tycker om hans böcker. Jag föreslog Hezbollah att bjuda Myrdal till Libanon. Han ville gärna åka, men han hade hälsoproblem. Han är åldersstigen som du vet.

MO: Intervjun i al-Intiqad är bra, men som vanligt har Myrdal hakat upp sig på materialistiska förklaringsmodeller.

AR: Han förstår inte den andliga dimensionen, det är sant. Och så tror han på dumheterna om nazisternas djävulska ondska och så vidare.

MO: Medverkade Myrdal i Radio Islam?

AR: Jag reste till Mariefred och intervjuade honom. Intervjun finns i boken Vad är Israel? Nu bor han i Skinnskatteberg.

MO: Jag vet, jag har varit där och intervjuat honom. Då pratade han om ”stjärtgossarna”[2]. Det blev ett himla liv, må du tro! Jag telefonintervjuade också Myrdal under Gazamassakern. Jag sade att vad Egypten behöver är en ny Khomeini. Han svarade: ”En Khomeini eller en Nasser”. Han ser liksom du deras likheter.

AR: Som jag sa, Nasser var Egyptens Khomeini, Khomeini var Irans Nasser. Det som förenade dem var framför allt revolutionen, antikolonialismen och antisionismen. Ingen av dem valde mellan höger eller vänster. De förkastade både öst och väst, Nato och Sovjet. De valde islams väg.

Som sagt, Myrdal försvarar yttrandefriheten och jag utövar den. Efter en intervju med Myrdal för Radio Islam följde han med mig ut till bilen. Han sa: ”Jag ska ge dig ett råd, prata inte om judar …” Han är mycket slipad, han vet vad han kan säga och inte säga. Judar är tabu.

MO: Ja, en gång skrev han en hel artikel om Forum för levande historia[3] utan att nämna sionismen. Otroligt.

AR: Jag undrade alltid varför han är så försiktig. Men nu vet jag att han får statlig lön. Då måste man hålla sig inom ramarna för det tillåtna.

MO: Och hur var det med Guillou, träffade du honom?

AR: Första gången jag träffade Guillou var på Sheraton Hotel. Irakiska ambassaden bjöd på fest. Det var nån gång i slutet av 70-talet. Det var Iraks nationaldag. Sedan har jag intervjuat Guillou för Radio Islam.

MO: Ja det är då han talar om den sionistiska styrningen av medierna …

AR: Exakt, han fällde några minnesvärde citat. Intervjun finns i min bok[4].

MO: Vi talade om att en antisemit inte får ha några goda sidor. En antisemit är bara antisemit, inget annat. Ett exempel på det är syster Marianne[5]. Hon var Sveriges moder Teresa som gömde flyktingar i klostret i Alsike. Efter att du intervjuat henne hösten 1987 och hon varit alltför frispråkig, förändrades allt.

AR: Hon blev efter min intervju portförbjuden på Folkpartiet. Det blev skandal.

MO: Kan du säga något mer om vad som hände?

AR: Det är mycket. I tidningen Dagen, Expressen och flera andra tidningar publicerades den 26 februari 1988 ett ”öppet brev till syster Marianne”, där undertecknarna biskop Krister Stendahl och överrabbinen Morton Narrowe jämte sekreteraren Gunnel Borgegård i Samarbetsrådet för judar och kristna anklagar syster Marianne för att ”bidra till judehat”. Deras öppna brev är riktigt vidrigt. Det är en ömklig skrivelse, så fariseiskt, så fullt av hyckleri och rena dumheter.

MO: Vad skriver de?

AR: De låtsas vara upprörda över vad syster Marianne har sagt om den judiska ockupationen. Hon har gett dem ett ”slag i ansiktet”, särskilt ”de som själva eller genom släktingar upplevt vad Förintelsen innebar”. De reagerar alltså främst på vad nunnan sagt om den s.k. ”Förintelsen” som är helig för judarna. ”Vi måste alla med avsky avvisa ditt sätt att tala om Förintelsen”, säger de tre fariséerna.

MO: Vad hade syster Marianne sagt om ”Förintelsen”?

AR: Vad syster Marianne sagt i en lång intervju för Radio Islam[6] och senare i tidningsintervjuer är att det nazistiska Tyskland under andra världskriget måste ha haft stora rent tekniska svårigheter att genomföra denna ”Förintelse”. Alltså ett rent sakligt konstaterande. Vidare har hon sagt att tyskarna erbjöd britterna att ta emot de ungerska judarna men att britterna vägrade. Men det i judarnas ögon mest hädiska hon yttrat är nog när hon i tidningen Dagen konstaterade att judarna har fått ”Förintelsen på hjärnan”.

MO: Ja visst är de sjukligt fixerade …

AR: Men det slutar inte där. Syster Marianne sade också att många andra folk har drabbats av liknande och i vissa fall ännu värre katastrofer utan att detta är allmänt känt och aldrig omtalas om och om igen för att ursäkta övergrepp som de överlevande begår mot andra.

MO: Syster Marianne har rätt och hon är mycket modig. Få kristna i dagens Sverige skulle våga säga det hon har sagt. De är rädda för de sionistiska krafterna och är tacksamma bara de får existera. Det är bara när man rannsakar ”Förintelsen” som man buras in i Europa. Det är bara ”Förintelsen” som man måste tro på. Det är bara ”Förintelsen” som det talas om dag ut och dag in, i tid och i otid.

AR: Ja och detta trots att denna myt inte ens har någon fast grund i verkligheten. Det är bara en samling motsägelsefulla och rentav bisarra ”vittnesmål”. Eller kanske just därför … Syster Marianne nämnde också att tiotals miljoner indianer har utrotats i Nord- och Sydamerika, att i Lenins och Stalins Sovjet har över 20 miljoner ryssar och andra dukat under i Gulagarkipelagens dödsläger. Men för sionisterna är det bara den påstådda ”Förintelsen” av judar som räknas som ”världshistoriens värsta illdåd”.

Vi har idag en stat som är full gång med att utrota ett helt folk, palestinierna. I stället för att stoppa detta folkmord talar man dag och natt, i tid och otid, om en påstådd ”Förintelse” av judar som ska ha skett för över sextio år sedan, som vi följaktligen inte kan stoppa eller göra ogjord. Israel är ute efter att lägga under sig mer arabisk mark. Man nöjer sig inte med Palestina. I Knesset finns en inskription från Gamla testamentet:

På den dagen slöt Herren ett förbund med Abraham och sade: ”Åt din säd skall jag giva detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, till floden Frat: kainéernas, kenaséernas, kadmonéernas, hetiternas, perisséernas, rafaéernas, amoréernas, kananéernas, girgaséernas och jebuséernas land. (1 Mos 15:18-21)

MO: Denna inskription avslöjar sionisternas avsikter. Det verkar som om de kommer att försöka erövra Irak och andra områden och förinta fler folk än palestinierna, om de får hållas. Vad frågade du mer?

AR: Jag frågade syster Marianne om hon tror att Israel har någon chans att överleva i längden. ”Nej” svarade hon bestämt. Israel kan inte fortsätta som det gör och får inte Guds beskydd. Hon konstaterar också att det är ett folkmord på palestinierna, ”det är ingen tvekan”. Andra hymlar och vill inte kalla det för vad det är.

MO: Nu fick sionisterna ett problem. En antisemit är ju ond, men syster Marianne är god. Kan man vara både god och ond samtidigt?

AR: Det var så det resonerade. De menade att nu har vi lärt oss att inte lita på de ”goda”. Även de goda kan vara antisemiter. Vi måste alltid vara vaksamma, sade de. Det var svårt för sionisterna att få syster Marianne att passa in i bilden som hatisk, mordisk antisemit. Hon var ju mild och from, och var med om att bilda Fristadsrörelsen 1987, vilken gömde flyktingar som hotades av avisning.

MO: Idag hade hon nog inte fått så mycket positiv uppmärksamhet. Svenskarna är inte så positiva till invandring längre.

AR: Ja, det är nog inte många svenskar idag som tycker att vi ska ta in fler invandrare.

MO: Frågan är om det är bra eller dåligt för islam att så många muslimer har kommit hit från utlandet?

AR: Jag tror att det är dåligt. De som kommer hit är dåliga förebilder. De stjälper mer än de hjälper. Svenskar ser islam som en ”invandrarreligion”. Alla problem som kommer av massinvandringen förknippas med islam. Det är synd. För islam hade det nog varit bättre om islam hade fått byggas av svenska muslimer. Jag säger dock inte att man inte ska ha någon invandring alls, bara att den ska vara rimlig.

MO: Så fort du kom till Sverige 1973 gick du med i sossarna. Vad röstade du på i senaste valet?

AR: Jag röstade på sossarna. Det har jag alltid gjort. När jag kom till Sverige ville jag verka politiskt och valde sossarna som plattform eftersom jag tyckte att deras ideal stod nasserismen nära. Partiet har dock förfallit och dragit till sig en massa opportunister. Det är inte samma sossar.

När det gäller palestinafrågan tycker jag att Lars Ohly med alla sina brister ändå har den bästa hållningen. De andra partiledarna är hopplösa. Men jag vill betona att jag är mot kommunismen helt och hållet. Jag är antikommunist. Kommunismen är en frimurarjudisk produkt. Socialdemokratin har samma ursprung som marxismen, men det har tonats ner.

Mina första kontakter med Sverige gjorde mig mycket imponerad av landet och människorna. Jag tyckte omedelbart mycket om samhället, om landet och svenskarna och deras natur. Och speciellt tyckte jag om det politiska systemet med alla mänskliga fri- och rättigheter. Jag tänkte att det var tack vare socialdemokratin som Sverige var som det var.

När miljöpartiet bildades var jag med på några möten. Jag funderade ett tag att engagera mig, men jag tappade sugen när jag såg knäppgökar som ville spränga vägar och ta oss tillbaka till stenåldern. Att jag överhuvudtaget tänkte i de banorna beror på min vän Per Gahrton. Han försvarade palestiniernas rättigheter.

Per Gahrton var hos mig på Hammarbyhöjden. Jag intervjuade honom för Radio Islam. Vår relation varade ända fram tills jag fälldes i domstol. Efter rättegången ringde han mig och sa att han inte längre kunde umgås med mig öppet. Det skulle skada hans politiska karriär.

Jag tror att det var 1975 när en ung SSUare, redaktör för Tiden, bad mig skriva en artikel om marxismen. Jag skrev en mycket kritisk artikel. Den stackars redaktören fick en chock. Han trodde jag skulle skriva något positivt. Han vägrade att publicera.

Jag var nasserist och nasserismen var mot både kapitalism och kommunism. För oss muslimer är andliga värden i centrum. Detta erkänner inte marxismen. För oss var marxismen en del av kolonialismen. De flesta kommunistiska partier i arabvärlden grundades av judar.

Marxismen försökte infiltrera alla antikoloniala rörelser på den tiden, föra in dem under kommunismens skugga, egentligen hade många rörelser i arabvärlden och Afrika inget med marxismen att göra, de var nationella befrielserörelser.

MO: Finns det beröringspunkter mellan arabisk socialism och svensk socialdemokrati?

AR: Ja, de liknar varandra. Man vill förena social rättvisa och privat ägande. Man vill utjämna klasskillnaderna men inte utplåna dem. Arabismen har ett slags arabisk folkhemstanke. Man har dock inte lyckats genomföra sina idéer någonstans.

MO: Uppsalaprofessorn Mattias Gardell har myntat beteckningen ”folkhemsislamism”[7]. I mina samtal med dig har denna beteckning funnits under ytan. Jag tycker det stämmer ganska väl in på ditt sätt att definiera islamismen.

AR: Ja så skulle man kunna säga. I Sverige har man kommit mycket långt i att förverkliga ett islamiskt samhälle. Folkhemmet var så nära man kunde komma. Man har ingen svält, knappt någon fattigdom. Man uppmuntrar också studier. Utbildning åt alla. I islamiska länder utövar man inte islam som man borde. Profeten sade: ”Sök kunskap, om så ända till Kina.” Men i Sverige, som inte är ett islamiskt land, läser man mer. Inte så mycket som jag skulle önska förstås, men mer än vi.

Magdy Hussein, som sitter i fängelse i Egypten, ser de skandinaviska länderna som förebilder. Han brukar ofta peka på våra välfärdssamhällen och framhäva dem som modeller. Men inte bara han, även Muslimska Brödraskapet. Islamisterna vill utrota analfabetismen och fattigdomen, dela på välfärden, införa demokratiska val och så vidare. Men samtidigt vill man ha ett moraliskt samhälle med respekt för andliga värden. Att bygga ett bättre samhälle, att engagera sig politiskt och kulturellt i föreningar och genom att skriva, det är den sortens jihad vi behöver.

MO: Den islamism som du företräder är ju långt från mediernas nidbilder av våldsamma och enfaldiga män som vill tvinga tillbaka samhället till 600-talet …

AR: Dessa sekteristiska och bakåtsträvande grupper skulle jag inte ens kalla för islamister. De är stupida, det räcker som beteckning. Det behövs ingen islamofobi för att göra bort dem. Bara ge dem en mikrofon och låt dem prata. Israel jublar.

MO: Kände du Olof Palme?

AR: När jag kom till Sverige, bjöd han mig hem till sig i Gamla stan. Vi åt middag. Vi pratade mest om internationell politik. Han var kritisk mot Nixon. Han gillade inte USA. Palme var smart, en streber. Han gick med i sossarna eftersom de var starka. Hade moderaterna varit starkare hade han gått med där. Han ville ha makt helt enkelt. Jag åt middag med honom en gång i Uppsala också, i mitten av 70-talet.

MO: Vem mördade Palme?

AR: Jag är säker på att det var Mossad, precis som de mördade Folke Bernadotte. I en intervju för Radio Islam talar Per Gahrton om mordet. Han har samma åsikt.

MO: Spännande. Var skedde den?

AR: Intervjun skedde hemma hos mig. Jag har bandat den, som jag alltid gör. Alla Radio Islams sändningar är bandade och arkiverade.

MO: Vad sade Gahrton?

AR: Han säger att han tittat på det ”sionistiska spåret”. Han säger att judiska terrorister mördat Folke Bernadotte och att detta med politiska mord är helt accepterat i Israels högsta ledarkretsar. De gör det mot palestinier hela tiden. Han nämner Mossads brevbomber mot tyska experter på 50-talet. Han nämner hur Mossad mördade en marockan i Lillehammer i Norge som man misstog för en palestinsk ledare. Man sköt honom på öppen gata. Gahrton säger att politiska mord, inom och utom Israel, till och med i väst, ingår i en sionistisk strategi. Mot den bakgrunden, säger Gahrton, är det inte alls otänkbart, att man från sionistisk sida kan mörda en utländsk politisk ledare, om man upplever honom som hot emot sina intressen.

MO: Var Palme ett hot mot deras intressen?

AR: Jag skulle säga ja. Gahrton nämner hur Palme var ett världsnamn när det gällde fredssträvanden. Han medlade i Iran-Irakkriget. Han hade goda relationer till PLO. Under intervjun diskuterade vi också hur Palme bjudit in Arafat och hur judarna piskade upp en hatstämning mot honom.

MO: Visst var du vän med Anna Lindh?

AR: Oh ja, vi var mycket goda vänner. Vi var i SSU tillsammans. En gång åkte vi på kryssning till Åland. Hon var då bara intresserad av karriär, visste inget om politik. Hon red på den feministiska vågen. Man skulle favorisera kvinnor och så vidare. Utan de attityderna hade hon inte funnits med. Inte Mona Sahlin heller. Anna anförtrodde mig privata saker. Jag intervjuade Anna Lindh flera gånger i Radio Islam.

MO: Hon kritiserade Livets Ord?

AR: Utrikesminister Anna Lindh angrep Livets Ord i en intervju för en arabisk tidning, al Hayat, i februari 2002. Under intervjuns gång sa utrikesministern bl.a.: "personligen tycker jag inte om den här religiösa organisationen, men kan inte göra något åt den av demokratiska skäl." Hon ifrågasatte Livets Ords försök "att hjälpa ryska judar till Israel" med att säga: "Många religiösa organisationer lurar ryska judar och ger dem tomma löften."

MO: Hon var också skarp i sin kritik av Sharon?

AR: I maj 2002 sa Anna Lindh att hennes mål var att “israeliska medborgare skulle vända sig emot Sharons militärpolis…” och “Israels regering har valt en kurs som riskerar att placera landet utanför gemenskapen i världen”.

MO: Vem mördade Anna Lindh?

AR: Jag är säker på att det var Mossad. Det är givet. Samma sak som med Palme. Hon skulle ha blivit statsminister och hon var kritisk mot Israel. Jag tror att jag påverkade henne. Hon var påverkad av Radio Islam. Hon opponerade sig mot invasionen av Irak.

MO: Det ryktas om att Anna Lindh var Palmes dotter …

AR: Det är möjligt. Jag vet inte.

MO: De liknar varandra på pricken. Synnerligen märkligt. Far och dotter mördade. Hurudan var din relation till Sten Andersson?

AR: Vi var vänner och grannar. Han läste boken Vad är Israel? och tyckte om den. Han tackade mig. Han var i grunden antijudisk, men mellan skål och vägg. Han gillade inte religion, det gör inte svenskar, så de har en naturlig misstänksamhet mot den judiska propagandan med dess religiösa övertoner. Judarna har i västvärlden ersatt kristendomen med Förintelsereligionen. Det sägs att vi har religionsfrihet och detta ska innefatta även frihet från religion, men det finns ingen frihet från Förintelsereligionen. Man måste tro på den, annars är man förtappad. I Sverige får man vara antikommunist, antikristen, antiislamisk, men inte antijudisk, det är ett brott. Det beror på att judarna har makten.

MO: Min sista fråga till dig: Kommer vi att besegra Israel?

AR: Israel kommer att upphöra att existera. Det tvivlar jag inte en sekund på. Israel är byggt på våld, lögner och terror. Som muslim är jag övertygad om att rättvisan och sanningen segrar till sist. Med Tegnérs[8] ord:

Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,

det dör som en stormvind i öknen bort.

MO: Bernadotte, Palme och Lindh mördades av sionisterna. Har du fått hot?

AR: Hela tiden.

MO: Varför har de inte mördat dig?

AR: Mina böcker har räddat mig. De finns där ute. I dem finns alla sanningar som sionisterna inte vill ska komma fram. Om jag dör kommer fler att läsa dem. Det vore dumt av dem att mörda mig. Så länge jag lever, kan de begränsa min yttrandefrihet, hålla mig ganska tyst, men om jag dör kommer jag att skrika. Alla kommer att höra mig.

 

 

Noter:

[1] Al-Intiqads intervju med Jan Myrdal publicerades i svensk översättning i tidningen Proletären, mars 2006

[2] Intervju med Jan Myrdal, ”Inte ett skit liberala” och ”En ny Khomeini”

[3] Newsmill, ”Forum för levande historia är en skamfläck för den svenska demokratin”, 9/8 2009

[4] Intervju med Jan Guillou i boken Vad är Israel?

[5] Marianne Nordström, född 17 september 1925 i Indien. Svenska kyrkans i nutid första nunna.

[6] Intervjun finns i Vad är Israel?

[7] Mattias Gardell, Bin Laden i våra hjärtan

[8] Tegnér, citat ur dikten ”Det eviga”

 

 


 

Övriga intervjuer med Ahmed Rami:

Koranen stöder motståndet

Islamism och nasserism

Rapport från Teheran

Möten i Kairo 2011

Om araber och arabism



Tillbaks till svenska huvudsidan

Till Radio Islams sidor på andra språk