"Alla stora sanningar börjar som kätterier."
- GB Shaw
HOME
"Expo"
- instrument
i sionismens tjänst

Innehåll:

 


 Introduktion

 

Vi kommer här att ta upp olika aspekter på mediafenomenet "Expo" - den så omtalade och lovprisade "antirasistiska" tidskriften.

Då man skall kartlägga och avslöja sionisternas nätverk, kommer Expo förr eller senare på tapeten. Sionistiska organisationer som Svenska Kommittén mot Antisemitism, ADL, Judisk Krönika, och Betar-Tagar, går alla att länka till Expo. Samarbetet mellan dessa organisationer är tidvis intimt, exempel kommer att ges nedan. Flera gånger har, inte direkt överraskande, Radio Islam också varit mål för Expos utfall. 

Tidskriften Expo fick mycket publicitet i samband med de påstådda hoten mot tidningens utgivning 1996. De sedvanliga tidningarna med Bonnier-pressen i spetsen gick förstås ut med högbröstade deklarationer om "försvaret för yttrandefriheten" - och förpliktigade sig att skydda och säkra utgåvan av Expo. Radio Islam har i över tio års tid visat på dessa mediers hyckleri, då den yttrandefrihet man exempelvis förunnar författaren Salman Rushdie, i samma "liberala" medier är helt åsidosatt när det gäller en revisionistisk dissident som historieforskaren Robert Faurisson

Expo - tidskrift utgiven av kulturföreningen Expo, vars första nummer utkom i oktober 1995, ägs av något som kallar sig Hillstiftelsen. Stiftelsen påstår att dess ändamål är att "arbeta aktivt mot rasism, främlingsfientlighet och antisemitism genom upplysning kring dessa frågor"

Tidningen presenterar sig själv enligt följande:

"Vår målsättning är att röra om på djupet i högerextremismens puttrande gryta av hat och inskränkthet. Vi går till botten med extremhögerns organiserade vålds- och terrorverksamhet mot oliktänkande och invandrare, och granskar noggrant de dåd som idag endast får ytlig uppmärksamhet i media.

Vi skärskådar den svenska extremhögerns organisationer som frodas i anonymitetens trygga dunkel; hur organiseras dessa, vem är deras ledare och hur ser deras ideologi ut?

Rasistiska och antidemokratiska värderingar måste mötas med fakta och klarsyn, inte undfallenhet. Därför är det också Expos uppgift att hålla ett vakande öga på makthavare och politiker, så att de inte börjar sväva på målet i dessa frågor." 

Det är således ingas små ambitioner man utger sig sträva efter. "Fakta och klarsyn", säger man. Dock kommer det att visa sig att Expo, just med sitt val av partners, finansiärer och medlemmar inget annat är än just ett "antidemokratiskt" instrument, med bl.a. "våld" och "terror" på agendan. Och en organisation där ledande personer är anstuckna av "rasism", just det tidningen/organisationen påstår sig bekämpa i sin öppningsdeklaration!

På Expos hemsida deklarerar man att:

"Expo är en i ordets verkliga mening politiskt oberoende tidning.(...) Expos politiska oberoende är en förutsättning för tidningens trovärdighet. Genom att vara obunden kan Expo tala klarspråk och rikta kritik mot alla grupper i samhället utan att det därmed uppfattas som en partsinlaga."

Och i tidningen Svartvitt med Expo, nummer 3/4, 1999, står det att läsa att "...Expo är partipolitiskt obunden och får inte uppfattas som språkrör för någon politiskt linje".

Dessa ord om Expos oberoende och obundenhet kan vara bra att hålla kvar i minnet vid fortsatt läsning av vårt dokument.

 

Expos "antirasism"
- en skör fasad
 

Expo påstår sig alltså vara emot rasism. Att man sen som organisation och tidskrift tar stöd för den rasistiska rörelsen sionismen, verkar inte var något som besvärar dess ledning. I en artikel under rubriken "Vänstern och antisemitismen", publicerad i Expo nr. 2 1996, kan man läsa följande om Expos definition på sionismen:

"Sionismen var en judisk rörelse som växte fram vid sekelskiftet som en reaktion mot förtryck och judeförföljelser i Europa. Rörelsens grundläggande tanke var att för att på sikt undkomma en total fysisk och kulturell förintelse måste judarna ha ett eget land." 

"Reaktion mot förtryck och judeförföljelser", det låter ju allmänt gulligt. Vad har då världssamfundet sagt om denna rörelse, sionismen?

1975 var året då sionismen internationellt fördömdes som "en form av rasism". Den 10 november 1975 antogs resolution 3375 i FN:s generalförsamling där det i sluttexten står att FN:s generalförsamling beslutar att:

"Sionism är en form av rasism och rasdiskriminering."

Generalförsamlingens beslut kom till bl.a. efter att ha erinrat om den tidigare resolutionen 3151G från den 14 december 1973 där generalförsamlingen fördömde "den oheliga alliansen mellan sydafrikansk rasism och sionismen".

FN hade även noterat deklarationen från den stora Världskonferensen för det internationella kvinnoåret i Mexico City, som hölls melllan 19 juni och 2 juli 1975 som uttryckte att;

"... internationellt samarbete och fred kräver uppnåendet av nationell frihet och oberoende, avskaffande av kolonialism och neokolonialism, utländsk ockupation, sionism, apartheid och rasdiskriminering i alla dess former."

Dessutom noterade generalförsamlingen som bakgrund för sitt ställningstagande mot sionismen resolutionen 77 (XII) antagen av församlingen för stadshuvuden och regeringar inom Organisationen för Afrikansk Enhet (OAU) i Kampala 1975, som ansåg;

"... att den rasistiska regimen i det ockuperade Palestina och de rasistiska regimerna i Zimbabwe och Sydafrika har ett gemensamt imperialistiskt ursprung, utgör en helhet och har samma rasistiska struktur och är organisatoriskt förenade i sin politik som syftar till förtryck av människans värdighet och integritet."

Till stöd för sitt beslut tog också FN:s generalförsamling den deklarationen de icke-allierade staternas utrikesministrar utarbetat vid konferensen i Lima 25-30 augusti 1975 som;

"...på det strängaste fördömer sionismen som ett hot mot världsfreden och säkerheten och manar alla länder att bekämpa denna rasistiska och imperialistiska ideologi."

Detta var underlaget till FN:s resolution 3375 som stämplade sionism som "en form av rasism och rasdiskriminering".

Denna FN-resolution har alltid varit en stor huvudvärk för sionisterna. Hur kunna försvara en ideologi som självaste FN fördömt som rasistisk? I ren desperation har vissa sionister, i brist på argument och som en parodi på sig själva, hävdat att FN:s resolution skulle vara "antisemitisk", ja, rent av "rasistisk"!

Yitzhak Shamir, israelisk premiärminister och terroristhövding kommenterade världssamfundets fördömande av sionismen som en rasistisk lära, med följande avslöjande ord, citerad i den israeliska dagstidningen Yediot Aharonot, 14 november 1975:

"Det är oacceptabelt att nationer som består av folk som just kommit ned från träden ska anse sig som världens ledare... Hur kan sådana primitiva varelser ha egna åsikter?... Örfilen som vi just fått från FN:s organisation ...borde övertyga oss ännu en gång att vi inte är lika andra nationer."


Den judiske ledaren och representanten för sionismen, Bernadotte-mördaren Shamir, attackerar alltså FN:s beslut att sionismen är rasistisk med att kalla världens icke-judar för "folk som just kommit ned från träden", han drar sig t.o.m. inte för att kalla alla oss icke-judar för "primitiva varelser"!

Här har vi den arroganta judiska rasismen i sitt nötskal.

Eftersom denna resolution 3375 var till ett sådant förtret ställde judarna som krav, för att överhuvudtaget tala med de palestinska representanterna, inför de s.k. "fredsamtalen" att resolutionen måste bort. FN backade således och tog bort resolutionen 1991, som ett steg för att överhuvudtaget få judarna till förhandlingsbordet. 

För att återgå till Expo. Hur kan en organisation som påstår sig vara emot "rasism" samarbeta med och stödja sionsimen? När man speciellt tänker på sionisternas Israels nära samarbete med apartheidstaten Sydafrika, två länder med snarlika symstem, då blir Expos hyckleri om att man skulle fördömma rasism, vämjeligt. Särskilt då man vet att Expos-folket aldrig kommer att ta sina sionistiska uppbackare i örat för att de hjäpte apartheidregimen att mörda och förslava tusentals svarta och färgade under apartheideran.

För att verkligen visa på hyckleriet rekommenderar vi läsning om det nära samarbetet mellan sionismens Israel och apartheid-Sydafrika i den ideella organisationen Afrikagruppernas skrift från 1986, "Alliansen Sydafrika-Israel".

Vad som är beklämmande är att många av Expos medarbetar tillhör vänsterrörelsen och påstår sig alltså vara "vänster"-aktivister, när de nu samtidigt stödjer sionismen och dess Israel; den stat som utan motstycke har sponsrat flest högerdiktaturer och juntor över hela världen, framförallt i Sydamerika.

Dessa "vänster"-människor påstår ofta att de läser den judiske dissidenten Noam Chomskys skrifter - hans böcker figurerar ofta i deras bokstånd. Vad säger de då om Chomskys kritik mot Israellobbyisterna och deras hot och terrormotoder, som Israelkritikern Chomsky själv ständigt utsätts för? Chomsky beskriver i sina böcker Israels träning av dödsskvadroner och torterare i Sydamerika - vad säger "vänster"-folket på Expo om detta?

 

Finansiärerna

 

Redan från de första numren av tidningen Expo har man publicerat namn på sina ekonomiska och moraliska uppbackare. Till denna lista kan man märka Judisk Krönika, Ritchie Travel (Israel Tours), Svekiv (Svenska Kibbutzvänner), Yad Layeled, samt Proventus. Man brukar säga; "säg mig vem du umgås med, så ska jag säga dig vem du är". Därför skall vi titta lite närmare på dessa Expo-sponsorer som under åren har funnits omnämnda på Expos tacklistor. 

Judisk Krönika, står under Jackie Jakubowskis befäl och kan sägas utgöra de sionistiska anhängarnas huvudsakliga organ här i Sverige. Kopplingen mellan Judisk Krönika och sionisternas skapelse, staten Israel och dess förtryckarapparat, är solklar för var och en som bemödar sig att läsa detta alster.

Ritchie Travel och Israel Tours är också en av dess sionistiska aktörer, som många svenska sionister är väl förtrogna med. Denna resebyrå annonserar regelbundet i de svenska Israelsupportrarnas tidskrifter och har som uppgift att underlätta för judar i Sverige att åka till det ockuperade Palestina och smaka frukterna från landrovet. Således går en stor del av Israelresorna för våra aktiva sionister från Sverige via dem - de utgör en viktig länk i genomförandet av den "sionistiska drömmen".

Svekiv är riksorganisation för "Svenska Kibbutzvänner" vilka förstås till 95% utgörs av svenska judar. Värt att veta är att kibbutzrörelsen alltid har varit en spjutspets för den sionistiska rörelsen. Kibbutzerna representerar i palestiniernas ögon den sionistiska kolonialidén om landstölder. Att ta stöd från Svekiv är ett öppet och 100 %-igt stöd till folkrättsvidrig ockupation.

Yad Layeled, är ett "förintelsemuseum" i Israel, upprättat för att hedra de "gasade" judiska barnen. Eftersom Expo helhjärtat stödjer holocaust-mytologin, dess sagoberättare och holocaust-anhängarnas överstepräster, är en koppling till den institutionaliserade "förintelseläran" föga överraskande. "Museum" som Yad Layeled är just heliga kultplatser med syfte både för dyrkan och indoktrinering.

Studiekamraten är en annan organisation som dyker upp på Expos "tacklista". Den sionistiska kopplingen är här mycket klar, då organisationens chefredaktör Thomas Nydahl sedan länge samarbetar med och skriver i Judisk Krönika och är en riktig "Israelvän".

Svenska Kommittén mot Antisemitism nämns också som en av Expos samarbetspartners. Personer från organisationen Svenska Kommittén mot Antisemitism, som kanslichefen Stéphane Bruchfeld, har sedan ett par år tillbaka samverkat med Expo-ledningen - boken "Nationalsocialismens symboler" är exempelvis en samproduktion av de bägge organisationerna. Det mesta av det Expo skriver om Radio Islam och antisemitism känns igen från Svenska Kommitténs hysteriska tirader. Eftersom Expo t.o.m. öppet visar att man stödjs av den judiska frimurarorganisationen B´nai B´rith och dess ADL - Anti-Defamation League, Svenska Kommitten mot Antisemitisms amerikanska motsvarighet, kommer vi att gå in närmare på detta minst sagt pikanta samarbete, längre ner.

Den hedervärda organisationen "Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter" är också uppsatt på Expos tacklista. Gerald Nagler, ordförande för nämnda organisation, är en judisk aktivist som öppet samarbetar med Judisk Krönika. Jackie Jakubowski, chefredaktör på tidningen har t.o.m. haft uppdrag för denna "människorättsorganisation". I Judisk Krönika Nr 2-1994, avslöjar den medaljerade "humanisten" Gerald Nagler hur han ställer sig till Israel och dess brutala behandling av palestinierna:

" - Man måste förstås ta ställning och då tar jag självklart ställning för Israel."

Gerald Nagler sitter också som medlem i Svenska Kommittén mot Antisemitism.

Gerald har en fru, Monica Nagler, också sionistisk aktivist, som under en period var ordförande för författarorganisationen Svenska PEN. Med henne som ledare finns det en förklaring varför PEN-klubben också figurerar på Expos tacklista. Då hon och sionisten Per Wästberg (Hirsch) nu slutat på organisationen efter Jan Myrdal-bråket häromåret, kan man tänka sig att det är svårt för PEN att hoppa av samarbetet. Monica Nagler arbetar nu i Judisk Krönikas redaktionskommitté. Cirkeln sluts.

Med Proventus som finansiär skulle Expo egentligen inte behöva oroa sig för ekonomin. Bakom Proventus står Robert Weil och hans judiska kompisar Mikael Kamras och tidigare även Gabriel Urwitz. Robert Weil har i media uttryckt sin rädsla över Radio Islams "antisemitiska" sändningar, och som aktiv jude är han grundare av Judiska Muséet och med i Judiska Teaterns konstnärliga råd.

 Expressen skriver 7/7-1993 om Proventus. Expressenartikeln flankeras av en bild av de tre finansmännen med bildtexten:

"Den 24 september 1990 sålde vännerna Robert Weil, Gabriel Urwitz och Mikael Kamras sina andelar i den konkursfärdiga Gota Bank till försäkringsbolaget SPP. Klippartrions vinst: 1.5 miljarder kr."

I själva huvudartikeln heter det: "Sparken ut från Hägglöfs blev en spark in i Proventus för Gabriel Urwitz. Där började hans framgångsrika samarbete med duon Mikael Kamras och Robert Weil på allvar.

Nu skulle tonårskamraterna Gabbe, Micke och Robby äntligen få jobba ihop. Deras investmentbolag blev oerhört framgångsrikt och lade många stora företag under sig.

- En skrupelfri och arrogant trio, beskriver en nyckelperson i svenskt näringsliv dem.

Trots Proventus tveksamma rykte fortsatte trion och krönte samarbetet med köpet av Gota."

Gotabanken såldes alltså till SPP den 24 september 1990 för 4.5 miljarder kronor. Expressen skriver vidare:

"Att finanskraschen inleddes den 26 september 1990 med börsstopp på flera fastighetsbolag, två dagar efter SPD:s köp, bekymrade inte heller SPP.

Att Urwitz och andra toppar med god insyn i Gotaköpet sålt aktier febrilt både före och efter SPP-försäljningen tycktes inte få SPP att vackla.

Inte heller det faktum att Proventus ägare - däribland Gabriel Urwitz - tjänade över en och en halv miljard på försäljningen till SPP."

Expressen påminner om att vid konkursen 1992 var Gotabankens förlust 12.9 miljarder kronor varav 12.5 miljarder i kreditförluster. Staten tvingades gå in med kreditgaranti på 10 miljarder kronor. Uppenbarligen finns det pengar över efter dessa affärer, bl.a. till organisationer och tidskrifter i sionismens sold.

Radio Islam har tidigare berättat en hel del om dessa tre herrar. För fortsatt läsning om Expos finansiärer rekommenderar vi texterna:

Bland de individer som omnämns på Expos tacklista på "personer som stödjer projekt Expo" kan man nämna sionistiska celebriteter som Per Ahlmark - Israels försvarare nummer ett, Judisk Krönikas Jackie Jakubowski, Gerald och Monica Nagler som också nämnts ovan, den judiske palestinagrupps-infiltratören och skribenten Göran Rosenberg, den österrikiske juden och proffstyckaren Harry Schein, den judiske TV 4-chefen Jan Scherman, Israeldyrkaren Ingrid Segerstedt-Wiberg, häxprocessprofessorn Jörgen Weibull (avliden), den judiske författaren och före detta DN-chefredaktören Per Wästberg (Hirsch), vänster-judinnan Hanna Zetterberg, "förintelse"överlevanden Sioma Zubicky, den judiske bankir-ättlingen Robert Aschberg, och opportunist historikern Peter Englund, överrabbinen Morton Narrowe och Håkan Holmberg från Folkpartiet och Svenska Kommittén mot Antisemitism.

 

 

Kopplingen till B´nai B´rith och ADL

 

Att Expo nämner B´nai B´rith och dess underorganisation ADL som stödorganisation är något man skall höja ögonbrynen åt. Alla som är insatta i den antisionistiska kampen vet att ADL är ett av sionisternas främsta instrument för att kväsa kritiska röster. Denna judiska "människorättsorganisation" ägnar sig åt att kartlägga Israels fiender i olika västerländska länder, och sedan med hot och förtal, smädeskampanjer och smutsigt spel verka för att få dessa för sionisterna misshagliga individerna att antingen tystna eller se till att deras liv blir ett helvete av degraderingar, avskedningar, rättprocesser, social vanära, etc.

Svenska Kommittén mot Antisemitism, med dess galjonsfigurer Per Ahlmark, Håkan Holmberg och Stéphane Bruchfeld, är en organisation tätt lierad med ADL och skall egentligen betraktas som ADL:s Sverige-sektion.

Då samarbetet mellan ADL/Svenska Kommittén mot Antisemitism med det påstått "antirasistiska" organet Expo är så öppet, är det extra angeläget att avslöja en del intrikata fakta om ADL:

Sedan 1993 har en spionhärva retts ut i USA, där just nämnda organisation - ADL, via infiltratörer i den amerikanska polismyndigheten, upplåtit stora informationsbankar om "misstänkta" individer. Denna affär ledde bl.a. till ett rättsligt efterspel 1999. Vad som är mycket intressant i ljuset av Expos påstådda antirasism, är att dess samarbetspartner och supporter - det judiska ADL - i ovannämnda spionskandal, avslöjades ha samlat in konfidentiell information om antiapartheidaktivister i USA. Information som sedan vidarebefodrades till apartheidstaten Sydafrika och dess underrättelsetjänst!

Det vore väl något för "antirasisterna" på Expo att fördömma!

Radio Islam har också tidigare tagit upp ADL:s samarbete med Ku Klux Klan och infiltration av organisationer, där ADL via agents provocateurs frammanat attentat som spätt på rasmotsättningarna i USA.

ADL har kopplingar till den organiserade brottsligheten i USA och judiska gangsters bl.a. involverade i tvätt av knarkpengar. Dessa kriminella judars vinster har under åratal kanaliserats som ekonomiskt stöd och "donationer" till ADL.

Eftersom Expo har förgreningar i det feministiska nätverket kan det också vara på sin plats att nämna att en av ADL:s finansiärer är ingen annan än porrkungen Larry Flynt från Hustler! Och ADL har uttsett Hugh Hefner, mannen bakom Playboy, till erhållare av organisationens hederspris - "Frihetsfacklan".

Självklart så har ADL också ett kontaktnät med israeliska Mossad. Dessa band klargjordes vid rättsprocessen mot ADL som initierades 1993. Men redan innan dess var banden kända; bl.a. 1970 då i samband med en stämning mot ADL ett internt ADL-brev blev offentligt. Brevet, som var daterat juli 7, 1961, var författat av en hög ADL-chef, Benjamin Epstein, och denne skryter där om ADL:s spionsamarbete med Israel. 1988 avslöjade en annan ADL-höjdare, Arnold Forster, i en självbiografi, ADL:s näras relationer med Mossad. 

ADL-stämplar, liksom Expo, all kritik av Israel som "antisemitism". 1974 publicerades en ADL-skrift, "The New Anti-Semitism", där ADL-chefen Benjamin Epstein skriver att "kritik av Israel avspeglar en okänslighet gentemot de amerikanska judarna, och därför en form av antisemitism".

 

För att läsa mer om ADL, rekommenderar vi följande skrifter:

 

  

Expos koppling till fascistoida
våldsrörelser

 

Förutom kopplingen med ADL ska vi ta upp Expos anmärkningsvärda kopplingar, för att inte säga personalunion, med kriminella, våldsbenägna grupper inom Antifascistisk Aktion (även kallad AntiFa eller AFA), förbindelser som man ivrigt förnekat. Dessa förbindelser har även varit kända för massmedia som tigit.

AFA, kan snarast beskrivas som den militära delen av Expos verksamhet. AFA och andra grupper med politisk våld på sitt program ingriper mot personer och organisationer som sionisterna inte lyckats stoppa. AFA:s kontakter med andra militanta organisationer är också intensiva. Många gånger finner man samma våldsbenägna bråkmakare i flera av organisationerna.

Expo utnyttjar flitigt, liksom sina sionistiska samarbetspartners i ADL, den välbeprövade tekniken "guilt by association". Expos påståenden har ofta slagits upp stort i kvällstidningarna i helsidesartiklar. Sedan har AFA hakat på. De personer som exponeras i Expo, hotas av AFA. Det vet Expo. Det vet också massmedia, som liksom Expo tiger.

Expo har upprepade gånger förnekat samröre med AFA, antifascistisk aktion. Senast skedde detta den 23 februari 1998, då Andreas Rosenlund, tidigare redaktör på Expo, sade i Svenska Dagbladet att "det enda dokumenterade samröre med AFA som Expo haft var en medarbetare som lämnade AFA 1994 och då markerade ett tydligt avstånd". Rosenlund tycks ha "glömt" att samme Expo-medarbetare tillsammans med Expos dåtida ansvarige utgivare, Mattias Flyckt, var närvarande vid en AFA-attack på hotell Scandic i Norrköping 1995.

Expo uppger sig ha samarbete med den tyska tidskriften AntiFa Infoblatt, som av allt att döma är en integrerad del av den extremistiska rörelse som övervakas av tyska säkerhetspolisen. I kapitlet om Expo-kampanjen 1996 kommer vi att gå in mer på denna organisation och dess metoder. 

Man kallar sig för "antifascister". Men just våldsfixeringen och utövandet av våld för att störa sina politiska motståndares politiska aktiviteter, måste betraktas som fascistoidt beteende, och de facto fascistiskt. De s.k. AntiFa-gruppernas "antifascism" blir därför löjeväckande, och för tankarna till den komiska T-shirt som för några år sedan fanns till salu på skämtartikelaffären Buttricks. På T-shirten fanns motivet; en knuten näve som far fram genom luften - och under stod texten "Krossa Våldet!".

Om nu t.o.m. skämtaffären Buttricks förstår sig på motsägelsen i sådan retorik, varför gör inte de s.k. "antifascisterna" det?

 

Expo-redaktören Andreas Rosenlund, sade i en artikel publicerad i Aftonbladet 7/6-1996, under rubriken "Vi drar upp rasisterna i strålkastarljuset":

"Istället för att försöka föra ett demokratiskt samtal ägnar sig dessa människor [d.v.s. de sk. "nazisterna"] åt gangstermetoder."  

Här följer nu en exposé över två av Expos medarbetare, som avslöjats som AFA-våldsverkare och agents provocateurs, personer för vilka just "gangstermetoder" är deras modus operandi.

  

 

Expos våldsverkare och "agents provocateurs":

Exemplen Tobias Hübinette...

 

Tobias Hübinette är en våldsbenägen individ som är intimt förknippad med ledningen på Expo. Hans egen roll beskrivs ofta svävande, men redaktör är troligen det rätta namnet, även om man ofta betecknar honom som medarbetare och "researcher" på tidningen.

Hübinettes "research" och "undersökande journalistik" har bedrivits genom att han under falskt namn, hittills vanligen Erik Johansson, sökt medlemskap i ett antal föreningar och prenumererat på olika tidningar.

Tobias Hübinette har dock ett pikant förflutet som just AFA-ledare i Uppsala. Och till detta ett gediget brottsregister:

I maj 1992 dömdes Hübinette till en månads fängelse för skadegörelse, sabotage och uppvigling.

Den 11 oktober 1995 dömdes han till fängelse villkorligt och skadestånd för att ha skickat ett stort antal varnings- och hotbrev till diverse privatpersoner, i några fall dessas föräldrar respektive arbetsgivare och en butiksägare, i vilka vederbörande utpekades som nazister. Brottet bestod i ofredande och förtal.

Om sig själv berättade Hübinette att han varit aktiv anarkist, forskat om högerextremister m.m. och att han skickat brev undertecknade Antifascistisk Aktion med uppmaning till adressaten om att "avsluta genast din nazikarriär" eller liknande formuleringar, ibland även dödshot. Hübinette påstod att formuleringarna tillhör det vanliga språkbruket hos såväl skinnskallar, anarkister som invandrare. Hübinette berättade inte för tingsrätten om sitt arbete med Expo. I stället beskrev han sin aktuella verksamhet som att han brutit med sina vänner bland anarkisterna i Uppsala, funnit nya vänner och engagerar sig för aktuella samhällsfrågor men att han intar ett annat förhållningssätt till dessa än tidigare. 

Samma år, 1995, var Hübinette också föremål för polisutredning för sin närvaro vid en AFA-attack mot Hotell Skandic i Norrköping, då en konferenslokal vandaliserades. Den utredningen lades ned utan åtal, då förövarna inte gick att identifiera p.g.a. maskering, även om teknisk bevisning förelåg. 

I nr. 1, 1996 intervjuade tidningen Svartvitt Tobias Hübinette, och där beskriver Hübinette sitt hat mot rasistiska svenskar "...valde jag att i vardagslivet inte längre tiga och ta emot. Jag började helt enkelt attackera och mer eller mindre misshandla personer som betedde sig rasistiskt i min närhet. Det kunde röra sig om allt från fullfjädrade skinheads, till barn i skolåldern eller äldre herrar och damer." 

Den godtrogne skulle möjligen förvänta sig att Expo och redaktör Rosenlund då tog avstånd från Hübinettes olagliga aktioner, för vilka han dömts, hans erkännande av att ha misshandlat barn och äldre. Det är förstås tvärtom. I Expo nr. 4-5, 1996 hyllas Tobias Hübinette på ledarplats:

"...har invandrarbakgrund och har därför utsatts för trakasserier och hot från rasister. Under en period av sitt liv drogs han till anarkismen och deltog för några år sedan i bildandet av en AFA-grupp för att , med hans egna ord, "slå tillbaka mot rasisterna". Under den tiden var han en fullfjädrad sekterist som gjorde en rad dumheter. Efter omfattande interna bråk uteslöts han dock ur AFA. För två år sedan kom han i kontakt med seriösa forskare och journalister som bevakar extremhögern, och har sedan dess gjort upp med sitt tidigare liv. Han är en skicklig researcher och vi som lärt känna honom hyser största förtroende för honom." 

I en annan del av ovan citerade ledare erkänner Expo att Hübinettes kriminella bakgrund "varit välkänd bland ett stort antal journalister"

Då Expo-redaktören avslöjat att han trots Hübinettes feltramp ändå "hyser största förtroende för honom", skall vi titta på vad Hübinette sade i en artikel i nummer 1 av tidskriften Creol, 1996:

"Att känna eller t o m tycka att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande. Leve det mångkulturella, rasblandade, och klasslösa ekologiska samhället! Leve anarkin!"  

Uppenbarligen har vi här att göra med en fullblodsrasist, som talar om en "underlägsen" "ras" som skall "gå under i blod och lidande". Detta är alltså inte ett citat från en förment nazist utan från en av våra massmedier hyllad "antirasist"!

Och denne rasist säger alltså Expos ledning att man "hyser största förtroende för"!

Rasisten Tobias Hübinettes nära samarbete med Svenska Kommittén mot Antisemitism, Israels propagandaorgan i Sverige, är också talande både avseende hans egna politiska preferenser och Kommitténs val av partners.

Hübinette har skrivit boken "Nationalsocialismens symboler" (Expo och Svenska Kommittén mot Antisemitism, 1997) tillsammans med Stéphane Bruchfeld, den man som också författat den statliga kampanjskriften "Om detta må ni berätta". Stéphane Bruchfeld är kanslichef på Svenska Kommittén mot Antisemitism, den svenska underavdelningen till B´nai B´riths ADL - en av Expos sponsorer (se mer om ADL ovan). Boken "Nationalsocialismens symboler" är rekommenderad på regeringens hemsida om "förintelsen", "Levande historia". 

Hübinette var helt nyligen aktuell som researcher till boken och TV-serien "Svenskarna som stred för Hitler" och i januari 2000 kunde man se judarna använda Tobias Hübinette under sin pågående "förintelse"-kampanj och "förintelse"-konferens. Hans namn dyker då upp i samband med en debattkväll på Kulturhuset 27:e januari . Han var inbjuden dit i egenskap av författare till boken "Hatets återkomst" (talande titel) och skulle bl.a. tala på temat "antisemitismens idéhistoria och nynazism i dagens Sverige".

Det visar att det officiella Sverige inte tagit avstånd från rasisten Hübinette, utan att han omhuldas som en sjusärdeles bra medborgare.

 

... och "Peter Karlsson"

 

"Vi på Expo tar helt avstånd från våldsmetoder, vi har alltid gjort det och kommer alltid att göra det. Att en av våra medarbetare ägnade sig åt detta för två år sedan innebär inte att redaktionen godkänner dessa metoder. Personen ifråga tar idag helt avstånd från dessa metoder. Detta är och förblir vår hållning. Vi har heller inget samröre med AFA, och delar heller inte dess syn på hur det antinazistiska arbetet skall bedrivas."

Undertecknat: Expo Redaktionen

Ovanstående citat publicerades i tidningen Dagens Resumé (nr. 25, 1996) som försvar till den f.d. Expomedarbetaren Tobias Hübinettes förflutna som våldsverkare och medlem inom AFA.

Detta uttalande ter sig synnerligen lustigt för den som granskat resterande medarbetare, då fler dömda personer gömmer sig bakom pseudonymerna på Expos redaktion, däribland "Peter Karlsson"

"Peter Karlsson" är pseudonymen på "frilansjournalisten" som blev mediakändis då han sommaren 1999 utsattes för ett bilbombsattentat i Nacka. 

Kopplingarna mellan honom och Expo är flera:

Förutom hans delaktighet i artikeln "Sverige - störst i världen på nazirock" (Expo, nr. 6 1996), titulerar sig både han och "Katarina Larsson" som "f.d. medarbetare på tidningen Expo" i en artikel i Aftonbladet den 12 augusti 1998.

Ytterligare ett exempel står att finna den 7 juni 1996, även denna gång i Aftonbladet.

Den sjätte juni 1996 genomförde Stockholmspolisen en uppmärksammad razzia gentemot Nationella Alliansens lokal på Tomtebogatan i centrala Stockholm. Vid tillfället konfiskerades bland annat en dator som man från polisens sida misstänkte kunde innehålla upplysningar om de personer som deltagit i "kampanjen mot Expo". 

Dagen efter razzian, det vill säga den 7 juni 1996, kunde man i en artikel publicerad i Aftonbladet, läsa om den aktuella incidenten. I artikeln stod bl.a. följande citat att läsa: 

"Jag tror polisen griper dem, säger journalisten Peter Karlsson på Expo." 

"Och jag tror gärningsmännen är jävligt skraja nu, för de hade inte väntat sig det här enorma stödet för oss."


I en Expo-artikel i Svartvitt med Expo, nr. 3/4, 1999, efter bombattentatet mot "Peter Karlsson", tillstod man också från Expos sida att "de båda Nackajournalisterna har tidigare varit medarbetare i tidskriften Expo".

Expomedarbetaren "Peter Karlsson" är välkänd som en av ledarna inom våldsgruppen AFA (Antifascistisk aktion). Under tiden som medarbetare på den antirasistiska tidningen Expo var han samtidigt verksam inom AFA tillsammans med Tobias Hübinette.

"Peter Karlsson" har ett digert våldsregister som AFA-aktivist. Om detta står omfattande dokumenterat i skriften "Gatstens- och brandbombs"journalism".

Mest anmärkningsvärt är kopplingen mellan "Peter Karlsson" och attacken mot Ahmed Rami och Robert Faurisson i samband med Radio Islams möte på Van der Nootska platset 1993.

Den judiska terrorgruppen Betar-Tagar, baserad i Frankrike under ledning av f.d. israeliske officeren Moshe Cohen, hade sagt att man med våld skulle stoppa Faurissons besök i Sverige. När föredraget med Faurisson således skulle hållas, 22 maj 1993, gick plötsligt ett 25-tal maskerade aktivister till attack. Rami lyckades bryta igenom den anfallande hopen och föra Faurisson i säkerhet, men en polis som försökte stoppa attacken blev själv misshandlad av aktivisterna. Senare har det kommit fram i polisundersökningen att den person som anförde gruppen, med stenar och påkar i högsta hugg, var ingen annan än just "Peter Karlsson".

Och att detta mycket riktigt var en samordnad aktion mellan den judiska terrorgruppen Betar-Tagar och lokala aktivister i Stockholm visade sig när Radio Islam fick fram ett av namnen på de arresterade våldsverkarna, en fransk jude bosatt i Paris. Enligt information till Radio Islam hade våldsgruppen från Frankrike flugits in och sedan omhändertagits och "guidats" av svenska likasinnade som hjälpt till att härbärgera dem och genomföra attacken. 

Alltså judiska terrorister, nära lierade med staten Israel, åker upp till Sverige från sin bas i Frankrike, för att tillsammans med terrorister i Sverige, försöka mörda - för det är det enda man kan rubricera deras attentat om man ser till de vapen som uppvisades vid attacken - en dissident, professor Robert Faurisson. Och detta bara för att denne man, efter studier och forskning anser att han har kommit fram till en slutsats om vad som hände under en viss historisk period, och har om denna en uppfattning som skiljer sig från den judiska. För detta skall han mördas! Vad är det om inte fascism i sin kärna!

 

Förutom sina våldsdåd håller också "frilansjournalisten" på med rent kartläggningsarbete av "nazister" - precis det som "Peter Karlsson" och hans uppdragsgivare Aftonbladet så ofta upprörs över att "nazisterna" gör mot sina meningsmotståndare. Senast, den 14:e april 2000, skrev exempelvis Aftonbladet upprört om hur det fanns "1000 svenskar i naziregistren" och där man berättade att "dels vill nazisterna kartlägga sina fiender i detalj, dels vill de skrämma".

Under flera års tid har enligt information till Radio Islam, "antinazisten" "Peter Karlsson" byggt upp ett mycket omfattande åsiktsregister över oliktänkande svenskar. På polisens passenhet är han välkänd för att beställa ut hundratals passfoton. Dessa passfoton har tillsammans med detaljerade personuppgifter legat till grund för skapandet av akter på hundratals eller ännu fler personer runt om i landet. Det allvarligaste är att detta material sedan förmedlats till våldsgruppen AFA som sedan använt det för att genomföra våldsamma attacker mot svenska nationella. 

 

För att avsluta kapitlet "Peter Karlsson" kan vi berätta att man i Aftonbladet 30/12-1999 kan läsa om hur "journalistparet Peter Karlsson och Katarina Larsson tilldelas årets Vilhelm Moberg-stipendium" för "sin envisa kamp för att avslöja den svenska nazismen".

Vilka metoder som faller under begreppet "envis kamp" går självfallet inte Aftonbladet närmare in på.

 

 

Expos åsiktsregistrering

 

Expos redaktion skriver i en reklamfolder:

"Sedan starten i september 1995 har Expo blivit en informationscentral för personer som söker information om extremhögerns aktiviteter. Tidningen är ´första strandhugg´ för en rad journalister och har gjort research för och bidragit med material till ca 30 dagstidningar och nästan lika många inslag i andra media.

Representanter för Expo har vid upprepade tillfällen träffat representanter för myndigheter, skolor, politiska partier och företag som sökt information, samt deltagit i seminarier och föredrag. Expo förmedlar även kontakter till olika utomstående föredragshållare." 

I brevet till prenumeranterna meddelas liksom på hemsidan att "Expo Research kommer att fortsätta att kartlägga och informera om högerextrema krafter. Expo har idag norra Europas största forskningsarkiv om extremhögern - det är oerhört viktigt att denna kunskapsbank inte försvinner. Vi fortsätter arbetet att uppdatera och komplettera arkivet, och precis som tidigare kommer materialet att ställas till förfogande för massmedia, forskare, studenter och myndigheter med behov av korrekt och saklig kunskap om extremhögern".

Det märkliga med detta norra Europas största forskningsarkiv om extremhögern är att det är upplagt helt manuellt i gammaldags kortlådor. Det måste vara synnerligen arbetskrävande att uppdatera ett så stort manuellt register. Expo har i varje fall på förfrågan meddelat Datainspektionen att man inte för några datoriserade personregister förutom ett prenumerantregister.

I ett brev som inkom till Datainspektionen den 24 mars 1998 (Dnr 811/98) skrev David Magnusson (ansvarig utgivare när Expo startades):

"Det är riktigt att Expo Research sedan flera år bygger det största forskararkivet i norra Europa om högerextrema och antidemokratiska företeelser. Material för arkivet är idag tillgängligt för enskilda forskare, myndighetspersoner och viss massmedia med behov av information i dessa ämnen, och ska - när det så småningom är färdigställt - i viss mån även vara öppet för allmänheten.

Arkivet omfattar högextrema [förmodligen menar Magnusson högerextrema, RI:s anm] tidskrifter, böcker, filmer, CD-skivor, förundersökningsprotokoll, domar, brevsamlingar, akademiska rapporter etc, samt en respektingivande mängd pressklipp för perioden 1920 till dags dato. Arkivet motsvarar ca 40 hyllmetrar och ett försvarligt antal arkivskåp.

Det är riktigt att Hillstiftelsen/Expo aldrig ansökt om tillstånd att upprätta personregister för forskningsändamål. Den enkla orsaken är att detta aldrig varit aktuellt i Stiftelsens verksamhet.

På sikt är det vår förhoppning att delar av åtminstone tidskrifts- och klipparkivet ska kunna indexeras i rubrikform på data. Dessvärre har vi varken tid eller ekonomiska resurser till något sådant projekt i dagens läge. Arbetet sker idag uteslutande på ideell basis och för att kunna systematisera den sortens omfattande källmaterial fordras anslag från något universitet eller seriös forskningsinstitution samt anställd personal".

Magnussons brev och Datainspektionens beslut att inte ifrågasätta Hillstiftelsens uppgifter är märkliga av flera skäl.

Att sköta ett manuellt arkiv av den storlek Expo skryter om måste vara mycket arbetskrävande och ge betydande svårigheter att snabbt hitta önskat material. Det förefaller osannolikt att Expo skulle ha avstått från den betydande arbetsbesparing dataregister innebär.

I ett reportage kring Expo skrev Jan Guillou i Aftonbladet 1/1-1996:

"På Expo sysslar man med att kartlägga och systematisera all brottslighet med rasistisk bakgrund, sammanställa materialet och publicera det. Man skulle kunna kalla redaktionen och kretsen kring den för en antirasistisk underrättelsetjänst. De arbetar i alla fall som en klassisk underrättelsetjänst och i deras datorer kan man hitta såväl Smålands SA som Vestra Aros SA…"

Guillous berättelse tyder ganska eftertryckligt på att Expo bearbetat personuppgifterna i dataform

Datalagen kräver tillstånd för inrättande av personregister. För uppgifter om brottslighet eller politisk åskådning krävs synnerliga respektive särskilda skäl för tillstånd. I datalagen finns inget undantag för journalistisk eller litterär verksamhet. Emellertid har sedan 1994 en ny praxis utvecklats efter en regeringsrättsdom. Tryckfrihetslagstiftningen anses ta över datalagen. Eftersom censur inte får utövas av myndighet - annat än i vissa specificerade fall - kan datainspektionen inte granska sådana register som upprättas för litterärt eller journalistiskt arbete. Således har det varit fritt fram för Expo att datorisera sitt arkiv.

Främjas verkligen tryck- och yttrandefriheten av att personer vars åsikter uppfattas som misshagliga eller obekväma blir registrerade av organisationer som sedan publicerar uppgifterna i egna tidningar eller säljer dem till massmedia? I dessa dagar då SÄPO:s och IB:s åsiktsregister är föremål för livlig debatt finns anledning att ifrågasätta vad som är mest integritetskränkande, att bli registrerad av SÄPO för sina åsikter eller att personuppgifterna hamnar i Expo:s arkiv för vidarebefordran till massmedia, AFA, World Antisemitism Report m.fl.?

 

Expo-kampanjen 1996
- städa först i eget bo!

  

Under 1996 påstods Expo vara föremål för en massiv hatkampanj där personer hotades till livet, fönster på butiker som sålde tidningen krossades, och någon eller några klottrade olika symboler och slagord på väggar och fönster. Syftet skulle vara att förhindra utgivning av tidningen. Genast fick Expo oerhörd uppmärksamhet i media, som framställde Expo som någon sorts frälsare mot det nynazistiska hotet. Då det egentliga tryckeriet som skulle trycka tidningen drog sig ur på grund av rädsla, drog de stora kvällstidningar Aftonbladet och Expressen ut i "försvar för demokratin". De hjälpte under idel kampslogans och brösttoner med att trycka det "hotade" Expo-numret som bilaga till sina respektive tidningar, varpå det nummer som inte skulle ha kommit ut istället trycktes i mer än 800 000 exemplar.

Vad som var sanning bakom de påstådda hoten mot Expo vet vi inte. Radio Islam håller sig med en sund skepsism då det viktig är att se vem som gynnades av den s.k. Expo-affären: Uppenbarligen var det Expo och sionisterna, som fick vida publicitet för tidningen, fick den spridd i hundratusental, och där det omtalade tidningnumret som fick masspridning dessutom innehöll en hel del angrepp på just Radio Islams hemsida.

När det gäller de påstådda hoten mot Expos tidningsutgivning är det av särskilt intresse att uppmärksamma Expos allierade AntiFa:s arbetsmetoder...

Den 11 januari 1996 - alltså innan Expo-kampanjen - redogjorde Per Landin på kultursidan i Dagens Nyheter för en bomb som detonerade i ett tryckeri i Weimar i Tyskland. Bomben ödelade det tryckeri (ägt av Frankfurter Allgemeine, en av Tysklands största och mest respekterade dagstidningar) som tryckte den högerinriktade veckotidskriften Junge Freiheit. Skadorna uppgick till 10 miljoner kronor och utgivningen stoppades i flera veckor. De grupper som kallar sig AntiFa tog snabbt på sig ansvaret för attentatet; terrordådet ingick i en kampanj mot "nazisttidningar". AntiFa bestämmer själv vilka tidningar som de tycker skall kallas "nazistiska".

Enligt det tyska författningsskyddets årsrapport om extremistorganisationer genomförde AntiFa-grupper i januari 1995 ett brandbombsattentat mot den bil som ägdes av Junge Freiheits redaktör Dieter Stein. I ett tillkännagivande förklarade AntiFa att man åter en gång lyckats hindra utgivningen av Junge Freiheit. "Militanta aktioner mot tidningens försäljningsorganisation var och förblir en möjlig aktionsform för att om möjligt snabbt få slut på utgivningen av denna tidskrift."

Sprängattentatet mot tryckeriet i Weimar förbigicks i stort sett med tystnad - i Tyskland likaväl som i Sverige. Per Landin skriver: "Det skulle vara intressant att föreställa sig reaktionerna om offret varit en vänstertidning och om attentatsmännen hade varit organiserade nynazister. Med all sannolikhet - och med rätta - hade det då blivit stor uppmärksamhet och offentliga demonstrationer 'för yttrandefrihet och mot naziterror' ". Idag vet vi att det inte behövs något bombattentat, utan att det räcker med fönsterkrossning för att uppnå den effekten i Sverige.

Per Landins rader i DN är nästan som en bruksanvisning för hur tidningen Expo, någon månad senare, skulle lyckas med ett gigantiskt medialt genombrott.

Att sedan just de tyska AntiFa-grupperna som uppmanar till "militanta aktioner" och som genomför attentaten är lierade med Expo visar mer än väl på hyckleriet när Expo högt skriker på vargen.

 

Expo och Radio Islam
Då Expo har ett nära samarbete med Svenska Kommittén mot Antisemitism, Judisk Krönika, ADL och sionistiska aktivister i Sverige som Stéphane Bruchfeld, Jackie Jakubowski, Håkan Holmberg och Per Ahlmark - är det naturligtvis så att Radio Islam inte figurerar bland namnen i Expos "tacklista". 

I en artikel om "Vänstern och antisemitismen", Expo nr. 2 1996, avslöjar Expo-folket att man ser sionismen "som en reaktion mot förtryck och förföljelse". Enligt tidningen, i samma artikel, kom "genombrottet" för nutida antisionism "efter sexdagarskriget 1967, då Sovjet startade en hätsk propagandakampanj mot sionismen".

Man försöker alltså beskriva den legitima kritiken av Israels angreppskrig och territoriella ockupation och etniska resning i och efter kriget 1967, som en del av en sovjetisk propagandakampanj. Expo skriver vidare:

"Det finns självfallet en berättigad kritik av den politik som staten Israel bedriver, men i den antisionistiska kampanjen behandlas judarna åter i mytologiska antisemitiska termer."

Vi har ovan visat att Expos allierade på ADL och Svenska Kommittén mot Antisemitism, som förefaller ha ett stort inflytande på Expo när det gäller den sionistiska biten, just anser att all kritik av Israel är lika med "antisemitism". Det är inte mycket som de låter falla under ramen av "berättigad kritik", möjligen om man skulle kritisera Israels sophantering. Expo ger därutöver ingen förklaring till vad som menas med "mytolgiska antisemitiska termer", f.ö. en typisk ADL-klyscha.

Man fortsätter med sina konspirationsidéer:

"För traditionella antisemiter var antisionismen en gudagåva - ett legitimt sätt att åter föra ut nationalsocialismens konspirationsteorier och hatpropaganda nödtorftigt förklädd till ´politisk kritik´ av staten Israel."

Enligt tidningen Expo blev antisionsismen "också ett bekvämt sätt för antisemiter och högerextremister att föra ut sin egen ideologi förklädd till ´politisk kritik´ av Israel. ´Sionism´ kunde, liksom i den sovjetiska antisemitismen, användas som en kodbeteckning för klassiska antisemitiska föreställningar om den judiska världskonspirationen".

Ånyo tjat om koppling mellan antisionism och Sovjetunionen, ett trick för att dra bort uppmärksamheten från fakta. Är det så att det finns kritik av den politiska rörelsen "sionism" som är befogad, och om nu Sovjetstaten också tyckte det - vari består det hemska? Sovjetunionen betecknade också apartheidregimen i Sydafrika som kriminell - är det således suspekt att även i denna fråga hysa samma uppfattning som Sovjetunionen? Självfallet icke.

Inga förklaringar ges till vad man menar med "klassiska antisemitiska föreställningar om den judiska världskonspirationen" men förmodligen menar Expo-agenterna att det är när man beskriver hur världssionismen som rörelse använder sitt inflytande i västvärlden för att säkra sitt landrov i Palestina. Dock är det ju så att ledande sionister tillstått att så är fallet. Att landet sedan är stulet från araberna har ju till och med självaste israeliske premiärministern Ben Gurion tillstått, och det finns dokumenterat i världssionistledaren Nahum Goldmanns biografi "Den judiska paradoxen".

Enligt Expo får man inte heller kritisera hur den rasistiska judiska religionen, stamreligionen för Jahves utvalda herrefolk, används som intäkt för att röva och mörda i det av Jahve utlovade landet. Expo skriver att det i antisionismen ingick ibland "en återuppväckt antisemitisk agitation mot den judiska religionen. Judiska religiösa föreställningar vantolkades eller förvrängdes och blandades ihop med sionism".

Nu är det så att de som blandar ihop judendom och dess rasistiska dogmer med sionismen är just judarna och sionisterna själva. Speciellt då sionismens krav på att erövra Palestina finner sin påstådda legitimitet i att judarna har blivit tillovade detta område av en gud, som de själva skapat!

Ledande rabbiner i dagens Israel använder livsfarliga texter från judarnas tusenåriga skrifter för att legitimera sionismen och övergreppen mot palestinierna.

Expo insinuerar också att "antisionismen blev för alla dessa grupper [med "grupper" uttryckligen inkluderande Ahmed Rami] en befrielse från det tabu mot antisemitismen som naturligt nog hade uppstått efter förintelsen."

I en annan Expo-artikel: "Extremhögern i cyberrymden", som publicerades i Expo nr. 3 1996, skriver man bl.a.:

"Radio Islams hemsida innehåller texter av flertalet kända nazistiska historierevisioniser som Fred Leuchter, David Irving, Ernst Zündel och andra som hävdar att Förintelsen aldrig ägt rum. En text kartlägger den ´judiska ockupationsmakten´ i Sverige, och avslöjar medlöpare i den ´världsomfattande judiska konspirationen´. Ett nytt inslag i Radio Islam är att Rami nu också tillåter sina spökskrivare att börja hetsa mot homosexuella."

Termen "den världsomfattande judiska konspirationen" är förstås ingen term som antisionister använder, utan en term som vi tillskrivs använda av våra fiender, för att på så sätt förlöjligas. Oftast är det just judiska aktivister som säger att ditten eller datten har fått "judiska världskonspirationer" på sitt lofte. Oftast är det så att den person som av judarna påstås prata om "judiska världskonspirationer" egentligen inte gjort något annat än att han/hon har uttryckt kritik mot reella politiska aktörer och deras konsekventa handlande till förmån för en viss politisk rörelse eller sak. Men detta brukar man nöja sig med att hålla tyst om.

När Expo sedan skriver att "ett nytt inslag i Radio Islam är att Rami nu också tillåter sina spökskrivare att börja hetsa mot homosexuella", blir de direkt löjliga. Uppenbarligen försöker man här mobilisera de homosexuella och deras nära mot Radio Islam - men vad menar man egentligen? Självklart följer inga avslöjande citat, så man får gå igenom Radio Islams omfattande material. Möjligen kan det vara två små notiser om Rikard Wolff, Mark Levengood och Jean Pierre Barda saxat från Radio Islams tidnings underavdelning - "Tysta Rami", som man egentligen syftar på. Men skulle texten i dessa notiser utgöra hets?? Läs själv och döm!:

Tysta Rami nr. 3 och nr. 8

 

Expos konkurs
- vännerna rycker in

 

I slutet av januari 1998 meddelades att Hillstiftelsen med omedelbar verkan avsåg lägga ned utgivningen av tidskriften Expo. Skälen uppgavs vara ekonomiska, tidskriften kunde inte längre klara sig utan ökat ekonomiskt stöd, som man förgäves sökt

 

Sahlin tiggde pengar till Expo

När landets skolor startade efter jullovet, möttes skolledare och lärare liksom landets bibliotekarier av ett brev från Mona Sahlin. Till brevet var bifogat ett exemplar av oktobernumret av tidskriften Expo.

Mona Sahlin vädjade - i sin egenskap av ordförande i den svenska kommittén för Europaåret mot rasism - om att landets högstadieskolor och gymnasier skulle stödprenumerera på Expo. Det framgår av hennes brev att tidskriften hade ekonomiska bekymmer och behövde fler prenumeranter. De pengar som Mona Sahlins kommitté skänkt Expo hade inte räckt långt.

Expo, "den ansedda antirasistiska tidningen", kom under 1997 ut med endast fyra nummer, trots att prenumeranterna utlovats sex nummer. I så gott som varje utgåva klagade redaktionen över ekonomiska bekymmer.

Det vill synas som om svenska folket inte varit tillräckligt intresserat av tidningens budskap. Ändå har Expo haft sällsynt väl förspänt. Massor av publicitet våren 1996, då man påstod att tidningen, dess tryckeri och återförsäljare utsatts för attentat från nazister och andra rasister.

I en mängd TV-reportage och tidningsartiklar uttalades stöd för Expos kamp mot rasismen, tidningens juninummer 1996 trycktes gratis av bl.a. Expressen. Svenska Dagbladet införde gratisannonser för tidningen. Stödet från det sionistantuckna etablissemanget fortsatte. Ideligen återfanns i massmedia hänvisningar till Expo, Expojournalisterna intervjuades i samband med uppmärksammade "rasistdåd", t.ex. den nynazistiska demonstrationen i Stockholm i november 1997.

Expo har haft åtskilliga sponsorer inom bl.a. det privata näringslivet och bland s.k. kändisar. Många hemsidor på Internet länkar till Expo, bl.a. tidskriften Judisk Krönika som tar upp Expo bland litteratur av judiskt intresse i sin inbjudan till att "surfa på den judiska vågen". 

Varför har då Expo trots den stora uppmärksamheten och trots allt stöd från staten, företag, organisationer och privatpersoner haft så stora ekonomiska problem? Mona Sahlin skrev i sitt brev: "För närvarande befinner sig Expo i en mycket svår ekonomisk situation och de pengar Europaåret mot rasism kunnat bidra med är inte tillräckliga för att tidningen ska kunna överleva på sikt."

Svaret är enkelt. Expos journalister är inga idealister, om nu någon trodde det. Man vill inte arbeta ideellt utan kräver att få vara professionella "antirasister", d.v.s. ha "antirasismen" som yrke och avlönas marknadsmässigt som dagstidningarnas journalister.

Det torde vara allom bekant att svenska skolor lider av svår brist på pengar. Resurserna räcker inte för att ge eleverna egna läroböcker, för att hålla rimlig storlek på klasserna, för att anställa tillräckligt med lärare och kringpersonal. Nu ville alltså Mona Sahlin, ordförande för en kommitté som lyder under Inrikesdepartementet, att skolorna skulle finansiera Expojournalisternas löner!

Den 28 januari 1998 meddelades på hemsidan för "den ansedda demokratiska och antirasistiska tidningen Expo" att pappersversionen av tidningen skulle upphöra. Enligt brev till prenumeranterna daterat den 28 januari hotades tidningen av konkurs. Vad brevet inte talade om var att Expo hos Statens kulturråd ansökt om bidrag med 750 000 kr för 1998 men endast beviljats 30 000 kr. 

 

Frånfällets gråterskor

Jackie Jakubowski beklagade i Dagens Nyheter den 6 februari 1998 den aviserade nedläggningen av tidskriften Expo och räknade upp ett antal organisationer som stött Expos verksamhet. Märkligt nog nämnde han inte Judisk Krönika, den tidning han själv är chefredaktör för och som avtackats i varje nummer av Expo.

Jakubowski skriver:

"Det är Expo som, efter omfattande forskning, kunde redogöra för hela den skrämmande omfattningen och betydelsen av Vit makt-musiken. Bara i Expos Kalendarium kunde man vecka efter vecka se vidden av nazistiska företeelser i vårt samhälle - demonstrationer, misshandel, bombhot."

Jakubowski hävdar att Expo "uteslutande ägnat sig åt bevakningen av nazistiska rörelser och uttryck i det svenska samhället".

Jakubowski avslutade sin hyllning av Expo med att vädja om att enskilda och samhället, d.v.s. skattebetalarna, skulle finansiera fortsatt utgivning av tidskriften.

Den 9 februari 1998 refererade den öppet judiska DN-journalisten, Kerstin Vinterhed, en paneldebatt i Judiska församlingen om antisemitismen i Sverige. Bland deltagarna var fp-ledaren Lars Leijonborg som krävde en räddningsaktion för tidskriften Expo, "som näst säkerhetspolisen är bäst informerad om nynazismen i Sverige". Vad Lars Leijonborg vill var tydligen att skattebetalarna skulle finansiera Expos utgivning.

Södermanlands Nyheter uppmärksammade den 9 februari 1998 att Liberala ungdomsförbundet ville att näringslivet skall rädda tidskriften Expo från nedläggning. I ett pressmeddelande skrev LUF: "Till skillnad från amerikanska företag är svenska företag mycket dåliga på att ta socialt ansvar. Det är märkligt med tanke på att samhällsklimatet är av avgörande betydelse för näringslivsklimatet. Det borde vara naturligt för ett antal företag att gå in och rädda tidningen Expo."

I TV:s magasin, Mosaik; framträdde den 24 mars 1998 Kurdo Baksi, chefredaktör för tidningen Svartvitt, som av Statens Kulturråd beviljats 30 000 kr i bidrag för 1998. Baksi var djupt upprörd, 30 000 kr var ett så futtigt belopp att han skickade pengarna i retur till kulturrådet. Ännu värre var, ansåg Baksi, att Expo behandlats lika skändligt och endast fått 30 000 kr, när man äskat 750 000 kr.

 

Expos återuppståndelse
- union med Svartvitt
 

För att återuppliva tidningen fick man således alliera sig med Kurdo Baksi, chefredaktören för tidskriften Svartvitt. Expo finns nu återuppstånden men ej självständig, utan som bilaga till Baksis Svartvitt. Den nya tidningen heter därför "Svartvitt med Expo" och började produceras våren 1999.

Expo beskriver Kurdo Baksi som en person som alltid stått tidningen nära, varpå unionen föll sig som självklar. På sin egen hemsida skriver Expo att chefredaktör "Kurdo Baksi själv har sedan starten varit en av Expos närmaste vänner".

Som vi har visat ovan har tidningen Svartvitt upplåtit plats till rasisten och Expo-medarbetaren Tobias Hübinette redan 1996.  

Den nya versionen av tidningen Expo skiljer sig inte mycket från den tidigare. Snarare är det så att fanatismen accentuerats då man nu knutit filuren Stieg Larsson närmare i någon sorts redaktörsroll.

  

 

Det "nya" Expo och Stieg Larsson

 

Expo-mannen Stieg Larsson är en f.d. TT-journalist som tillsammans med Anna-Lena Lodenius författat den geniförklarade boken "Extremhögern" (Tidens förlag, reviderad upplaga 1994). Efter detta betecknas Stieg Larsson som en expert på allt som rör "nazism" och "extremhöger", och dyker ofta upp i massmediala sammanhang, likt naziexperten Helene Lööw.

Stieg Larsson har också samarbetat nära med Svenska Kommittén mot Antisemitism och bidrog med en relativt lång anti-Radio Islam-artikel i deras bok om Radio Islam från 1993 - "Det eviga hatet". Han är också medförfattare till boken "Nationalsocialismens symboler" som skrivits ihop av Svenska Kommittén mot Antisemitism och Expo.

Då Larsson nu visar sina mästertricks på Expo kan det vara bra att titta på hans sätt och skriva och argumentera. I sin artikel "Antisemitismens återkomst", publicerad i tidskriften Monitor nr. 3/1998 (Expos norska systertidning), och utlagd på Internet, kan man ta del av Stieg Larssons sinnesvärld, fylld av de dunklaste antijudiska konspirationer: 

"Dagens judehatare är betydligt fler. Den antisemitiska propagandan är inte längre begränsad till små rännilar från isolerade pennor. I stort sett varje land i Europa, inte minst de skandinaviska länderna, håller sig idag med ett flertal välorganiserade antisemitiska hatgrupper med förbluffande stora ekonomiska resurser."

Vore kul att få veta vad Larsson menar med "förbluffande stora ekonomiska resurser". Radio Islam har i alla fall inga guldbyxor. Vi lovar!

Vi fortsätter citera "nazistexperten" Stieg Larsson: 

"Dagens antisemiter från Ahmed Rami till Nordland och Nationalsocialistisk Front skäms inte över sitt judehat. Tvärtom; de uppträder med självförtroende och stolthet när de hävdar att "Hitler hade rätt"."

Ånyo är Ahmed Rami, Radio Islam grundare en "judehatare". Det är dock en stor skillnad när Rami faktiskt förkunnar att han avskyr judendomen som religiös och ideologisk lära, då den predikar rasism och då dess anhängare utövar repression, terror, folkmord och ockupation.

Larsson kallar revisionismen för en "isbrytare" för antisemiterna och skriver:

"Den nazistiska historierevisionismen är den gren av antisemitismen som ägnat judarna mest uppmärksamhet sedan kriget. Till skillnad från de politiska aktivisterna har revisionisterna som bekant specialiserat sig på att framträda som "objektiva" och "seriösa" forskare. Deras syfte har heller inte i första hand varit att underblåsa antisemitismen, utan att rentvå Hitler och skapa en mystik kring och tvivel på att Förintelsen ägt rum."

Han fortsätter därefter:

"Två personer som i allra högsta grad arbetat för att förankra nazistisk historierevisionism i Skandinavien är Ditlieb Felderer och Ahmed Rami, tätt följda av Alfred Olsen i Norge. Det intressanta med trion är att samtliga på ett markant sätt brutit med merparten av den internationella revisionisternas traditionella attityder. Till skillnad från till exempel Robert Faurisson, som anstängt sig för att inte förknippas med antisemitism, så har varken Felderer, Rami eller Olsen någonsin försökt dölja att judehatet är den främsta drivkraften.

Ånyo detta tjat om "judehat", ett smart trick för att avväpna all saklig kritik av judendomen och dess utövare. Är man inte prosionist kan man då raskt stämplas som "judehatare" och "antisemit" och fråntas alla mänskliga rättigheter och dömas till att evigt brinna i den ständigt växande sektionen/nivån i helvetet, tillägnad "antisemiterna". 

Larsson fortsätter:

När Rami i början av 1990-talet åtalades för hets mot folkgrupp för sina sändningar i Radio Islam förblev merparten av den nazistiska rörelsen tyst. Först efter 1992, då Rami redan avtjänat sitt straff, började hyllningarna från rörelsen. Tommy Rydén, då ledare för Kreativistens Kyrka, framträdde i Radio Islam och 1993 ställde medlemmar ur Riksfronten upp som Ramis livvakter under ett av Robert Faurissons besök. 1996 publicerade Nordland en lång intervju med Rami.

Stieg avslöjar här sin bedrägliga taktik, då han mycket väl vet att anledningen till att Ahmed Rami bjöd in Tommy Rydén från Kreativistens Kyrka till Radio Islam, var för att avslöja dennes rasistiska inkonsekvenser och absurda påståenden. Exempelvis så hade Rydén den judiska staten Israel och dess rasism som modell för att motverka "rasblandning". Och han sade att om hans ideologi fick makten, skulle sådana som Ahmed Rami höra till de som skulle deporteras från Sverige!

Att Nordland fick en intervju med Ahmed Rami är inget hemskt då Rami alltid har ställt upp på intervjuer. Om t.o.m. Judisk Krönika skulle önska få en intervju med honom för att publicera i sin tidning, skulle han ställa upp. Vi kan påminna om att Rami inbjöd överrabbinen Morton Narrowe till debatt i Radio Islam, men att den senare avböjde detta med orden "jag har inte tid för er".

När det gäller Faurissons besök i Sverige stämmer det att nationella ställde upp till Faurissons försvar, och det är en skandal att svensk polis inte kunde göra sitt jobb för att skydda Faurisson. När judiska terrorister 1993 attackerade Faurisson och Rami på Van der Nootska palatset var polisen där, men gjorde föga för att ingripa. Samma var situationen vid Faurissons föregående besök, då han också attackerades, och polisen stod passiv bredvid och tittade på. I det läget tog Radio Islam tacksamt mot den hjälp som fick att få från de som erbjöd sig att hjälpa, för att skydda professorn och hans yttrandefrihet mot judisk terror.

Stieg Larsson skriver:

"På många sätt har Rami fungerat som en föregångsman för nazirörelsen. Han lyckades bryta det tabu mot antisemitisk propaganda som rörelsen i många år inte vågat uttrycka så tydligt."

Snarare är det så att Radio Islam pekat på en del sanningar, och att en del förvirrade "nazister" börjat förstå att det är fel att peka ut invandrare som anstiftare till den nuvarande situationen i landet, då faktiskt beslutsfattarna och mediafolket som besitter makt finns på annat håll. Ju mer de studerar dessa frågor och förstår dessa förhållanden, ju mer antijudiska blir de, och i många fall mindre invandrarfientliga. 

Larsson beskriver den nuvarande situationen som en "flodvåg av antisemitism".

 "Idag är antisemitismen det ensamt viktigaste ideologiska inslaget i nästan vilken nynazistisk tidning som helst. (...) ...faran ligger i om antisemitismen åter får spridning utanför nynazismens led.

Att den dogmatiska antisemitismen kan framföras av en Ahmed Rami eller grupper som Nordland eller Nationalsocialistisk Front är inte överaskande. Att aktivister i dessa grupper sprider judehat på hemsidor på Internet är heller inte överaskande.
Men tendensen det senaste året är att antisemitismen nu också börjar få spridning utanför den militanta nynazismens led."

Således verkar det som att Stieg Larsson räknar Radio Islam som en banérförare för den "dogmatiska antisemitismen" och en del av "den militanta nynazimen". Man börjar undra vad Larssons definition på "nazism" egentligen är. Den svarte muslimske ledaren Louis Farrakhan, av de flesta erkänd som den störste enskilde svarte ledaren i dagens USA, är starkt kritisk till Israel och de amerikanska judarna - skulle då Stieg Larsson beteckna honom som "nazist"? De troligaste är att så faktiskt är fallet, hur dumt det än skulle låta. 

 

Stieg Larsson är en mycket skrämd person. Han intervjuades i den danska tidningen Aktuelt online den 28 juni 1997.

"Även om Stieg Larsson är offentligt känd, är det få som känner till hans privata adress och telefonnummer. De hålls hemliga av säkerhetsmässiga skäl, upplyser han, och skall man möta honom, kräver han, att det ska försiggå på en offentlig plats, t ex Stockholms Centralstation, där denna intervju genomfördes", skriver Aktuelt online. Stieg Larsson varnar för den bombterror som kommer att drabba Sverige…"Stieg Larsson talar intensivt och snabbt. Den ena cigaretten avlöser den andra, medan kaffet kallnar i koppen. För honom är fanatikerna inte bara något som man kan betrakta som ett bekymmersamt samhällsfenomen, de finns här och nu, och de skall tas på djupt allvar", fortsätter Aktuelt online. Stieg Larsson berättar om bombterrorn han förutser: "Det finns en sak vi kan vara hundraprocentigt säkra på: Inom den närmaste framtiden anbringar en idiot en bomb någonstans här i Sverige. Det kan ske i afton här på Centralstationen i Stockholm, eller i morgon i Göteborg eller i Uppsala. Bomben kommer att vara riktad mot en regeringsbyggnad eller en annan offentlig institution - och det kommer att hända, det är det inget tvivel om".

När nu en av Expos grundare drabbats av så uttalade skräckvisioner är det kanske inte så märkligt att Expos värld dominerats av konspirationer och hemliga nätverk, okända för alla utom Expo-folket.

 I en krönika den 6 mars 1997 skrev Per Landin, kulturredaktör på Dagens Nyheter, om den "antirasistiska" tidskriften Expo:

"I brist på annan sysselsättning har det blivit en sport bland Expos medarbetare att leta upp och identifiera personer som vid något tillfälle i livet visat sympatier för högerkrafter eller hade en nazianfäktad bland sina anförvanter. Ibland tycks det räcka med att ha en före detta arbetskamrat som varit kusin till en avhoppad nydemokrat för att hamna på Expos svarta lista (som verkar producerad i samarbete med Säpo). Ingen möda sparas på att mana fram bilden av ett omfattande nazistiskt hot."

Landin avslutade sin krönika med en maning till sina journalistkollegor:

"Det är massmediernas skyldighet att ta rasismen på allvar, men då fordras att vi anstränger oss och lämnar Expos grönköpingsperspektiv, framför allt att vi inte hemfaller åt den slagordsmässiga antirasism med rötter i gammelvänstern som Expos hobbymurvlar hänger sig åt."

 

Med dessa modiga ord avslutar vi vår EXPOsé.

 


 
Judisk terrorism
Sionisterna driver ett terrorkrig mot sina politiska motståndare. I denna terrorism används judiska organisationer som Mossad, Anti-Defamation League (ADL), Betar-Tagar, Jewish Defence League (JDL):

 


Tillbaks till svenska huvudsidan 

Till Radio Islams sidor på andra språk