No hate. No violence
Races? Only one Human race
United We Stand, Divided We Fall
Radio Islam
Know Your enemy!
No time to waste. Act now!
Tomorrow it will be too late

English

Franç.

Deutsch

Arabic

Sven.

Español

Portug.

Italian

Russ.

Bulg.

Croat.

Czech

Dansk

Finn.

Magyar

Neder.

Norsk

Polski

Rom.

Serb.

Slov.

Indon.

Türk.

汉语
 ADL - en introduktion 


I våra sionistiskt influerade media, presenteras den judiska organisationen ADL - Anti-Defamation League - som en "medborgarrättsorganisation".

Moderorganisationen, av vilken ADL är en förgrening, heter B'nai B'rith. Det namnet kan låta underligt i ens öron eftersom det är ett hebreiskt namn. B'nai betyder "söner", och b'rith - som ofta uttalas "briss" av amerikanska judar - betyder "omskärelse". B'rith - eller briss - åsyftar de judiska männens rituella omskärelse som enligt judisk tradition är ett tecken på deras "utvaldhet" eller deras särskilda avtal med den hebreiske stamgudomligheten Jahve. Så namnet B'nai B'rith betyder det Omskurna brödraskapet. Men det är i själva verket ett kriminellt brödraskap, vars medlemmar märkts ut genom omskärelse på ungefär samma sätt som många japanska brottslingar som tillhör yakuza märkts ut av en felande fingertopp eller som medlemmar av många knarkgäng märkts ut genom en distinkt tatuering.

ADL grundades 1913, efter att en judisk fabriksägare i Atlanta, Leo Frank, blivit fälld för att ha våldtagit och mördat en 14-årig icke-judisk flicka, Mary Phagan, som arbetade i hans fabrik. Mördaren dömdes till döden av rätten, och det förekom en hel del publicitet kring fallet på den tiden. Mäktiga judiska organisationer skyndade till Franks försvar, och genom manövrer bakom kulisserna lyckades de övertala Georgias guvernör att omvandla Franks dödsdom. Denna uppenbart korrumperade handling av guvernören, som arbetade i maskopi med sina rika judiska anhängare, retade upp befolkningen så pass att ett medborgargarde släpade ut Frank ur fängelset och hängde honom själva. Judarna, vilka insåg att de hade schabblat till det i Frankaffären, organiserade ADL i syfte att hantera sådana ärenden betydligt skickligare i framtiden.

ADL organiserades då i första hand som en propagandaorganisation för att neutralisera sådan dålig publicitet i framtiden: därav dess namn, Anti-Defamation League [antiförtalsligan]. Men sedan 1913 har ADL varit inblandat i mycket mer än pro-judisk propaganda. Som en gren av B'nai B'rith, som är en internationell organisation med sina tentakler i nästan varje land i världen, har ADL expanderat omfattningen av sina intressen och aktiviteter till att inbegripa praktiskt taget allt som berör judar var som helst.

Under de senaste 85 åren har ADL vuxit till att bli den mäktigaste judiska påtryckningsgruppen och lobbyorganisationen i USA.

Efter till exempel bolsjevikrevolutionens framgång som ledde till att judarna fick det väldigt väl beställt i Ryssland, började ADL ägna sig åt att motarbeta anklagelsen att judarna skulle ha något att göra med kommunismen som aldrig varit populär bland Amerikas breda lager. Efter andra världskriget då hundratals kommunistiska aktivister - vilka praktiskt taget alla visade sig vara judar - rensades ut från den amerikanska regeringen under den då kallade McCarthyeran, arbetade ADL övertid med att misskreditera antikommunister. För ADL var varje antikommunist även "antisemit". Arnold Forster, som ändrade sitt namn från Fastenberg och som var ADL:s chefsrådgivare i 46 år, skrev i sina memoarer Square One från 1988 om fallet med atomspionerna Julius och Ethel Rosenberg: "Liksom så många andra, judar och icke-judar, led jag djup smärta när Rosenbergs avrättades."

ADL spelade en betydande roll i den judiska propagandaansträngningen att porträttera utrensningen av judiska sovjetsympatisörer från amerikanska institutioner som en "häxjakt".

När judarna genomförde sitt första stora markbeslag i Mellanöstern efter kriget 1948 och bildade staten Israel på mark stulen från palestinierna, betraktade ADL sin huvudsakliga roll som Israels försvarare.

 

ADL - finansierat av judiska gangsters

Till alla dem som gav stora summor pengar till ADL efter 1948 hörde ett stort antal judiska brottssyndikatsprofiler som kände stark sympati med Israel. Dessa gangsters, inklusive judar som till exempel Meyer Lansky, Longy Zwillman och Moe Dalitz, var inblandade i den vita slavhandeln, i olaglig knarkhandel och i nästan all annan sorts kriminell verksamhet man kan tänka sig. ADL:s förhållande till Moe Dalitz, en av de mest ökända gangstrarna i Amerika, kan räcka för att antyda mönstret.

Morris - eller "Moe" - Dalitz fick som så många andra brottssyndikatsprofiler före andra världskriget sin start inom den illegala sprithanteringen under förbudstiden. Dalitz var ledare för en kriminell organisation i Detroit känd som "Purpurgänget", vars huvudsakliga verksamhet var att smuggla whisky över Detroitfloden från Kanada in i Förenta Staterna.

Den kontrollerade median har genom populärfiktion och filmer som Gudfadern givit de flesta en felaktig föreställning om att brottsligheten i Amerika skulle ha varit en nästan uteslutande italiensk verksamhet. Även om sicilianare och italienare utgjort merparten av de lägre skikten inom maffian och andra gangsterorganisationer under 20- och 30-talen, så fanns det åtminstone lika många judar som italienare i toppen. Och en del av de mest ökända och blodtörstiga brottsorganisationerna var helt och hållet judiska, eller näst intill. Murder Incorporated är ett exempel på en judisk förbrytarliga. Moe Dalitz' Purpurgänget är ett annat exempel.

Dalitz flyttade slutligen sin whiskysmugglingsverksamhet från Detroit till Cleveland och förenade sig där med en annan grupp judiska gangsters. De transporterade så mycket illegal sprit över Eiresjön att den blev allmänt känd som den "judiska sjön". Det ska hållas i minnet att gangsters som Dalitz gjorde mycket mer än att smuggla whisky. De korrumperade det amerikanska samhället och den amerikanska regeringen. De mutade domare och politiker och polisämbetsmän i en enorm omfattning. De mördade människor: hundratals människor. Och när förbudstiden upphörde 1933 bytte gangstrarna helt enkelt från smuggling till utpressning, ocker och vit slavhandel. Efter kriget etablerade de sig inom knarkhandeln.

Mot slutet av kriget började Dalitz och åtskilliga andra judiska gangsters, inklusive Bugsy Siegel och Meyer Lansky, att investera sin orättfångna rikedom i Las Vegas. Snart var de alla kasinoägare. Dalitz var en av de ursprungliga ägarna av Flamingo som öppnade under 1946. Dalitz tog senare över Desert Inn och blev delägare i Stardust Hotel. Hans gäng blev känt som "Ökensyndikatet". Dalitz och Lansky kom slutligen fram till att Bugsy Siegel bedrog dem, och i juni 1947 beordrade de mordet på honom i en av de mest spektakulära mordfällorna under efterkrigseran. Efter det blev Moe Dalitz Las Vegas obestridde "Gudfader".

Under årens lopp fann en stor del av Moe Dalitz kriminella inkomst vägen till ADL:s skattkistor - så mycket att ADL gav sitt så kallade "frihetsfackelpris" till Dalitz 1985. Utdelningsceremonin var en uppklädd tillställning som avbildades på framsidan av ADL Bulletin, i vilken Dalitz hyllades som en "filantrop" och "djup tacksamhet" uttrycktes för hans finansiella bidrag till ADL. Och den kontrollerade median var naturligtvis diskret beträffande förhållandet mellan Dalitz och ADL. Det förekom aldrig några rubriker i New York Times eller Washington Post om ADL:s band till maffian, men alla som har tid att gräva sig igenom ADL Bulletin på ett större bibliotek kommer att finna Dalitz på framsidan år 1985. Moe Dalitz själv dödades fyra år senare 1989 i en gänguppgörelse som också resulterade i sju andra människors död. Men vid det laget hade ADL gott om andra judiska gangsters som bidrog med pengar.

ADL var i stånd att stoltsera med sitt förhållande till Moe Dalitz och acceptera besudlade pengar från honom och andra gangsters - pengar som varit produkten av kriminell verksamhet - utan att behöva frukta rättsliga återverkningar tack vare att de hade odlat sina relationer till polisiära och juridiska ämbetsmän, i synnerhet FBI, samtidigt som de odlat sina relationer till judiska ledare för organiserad brottslighet. 

 

ADL:s spioneri

ADL är också den största och effektivaste privata spionorganisationen i Amerika. De har sina spioner i varje samhälle i Amerika där det finns judar eller efterföljare till judarna. Rapporter strömmar från deras regionala kontor runtom i landet till massiva databanker i New York och i Israel där ADL upprätthåller dossierer om hundratusentals amerikaner.

Verksamheten består i att samla in personlig information och bygga upp dossierer över alla som upplevts vara fientligt sinnade mot judiska intressen - och även över tiotusentals andra amerikaner likväl, på vilka ADL kan komma att vilja sätta press någon gång i framtiden.

Om till exempel en delstatlig lagstiftare någonstans i Amerika håller ett tal som en judisk lyssnare anser är ovänskapligt mot Israel, går en rapport in till ADL:s databank. Om en affärsman på ett möte med Chamber of Commerce berättar ett skämt som skulle kunna antyda en inte fullt så vördnadsfull attityd mot judarna, och en efterföljare till judarna informerar ADL om skämtet, kommer den affärsmannen hädanefter att ha en dossier i ADL:s register. Om den delstatslagstiftaren eller den affärsmannen någonsin försöker bli vald till kongressen exempelvis, så kommer ADL att söka i sina arkiv efter hans namn, hitta hans dokument och inleda en kampanj mot honom som en "fiende till Israel" eller som "antisemit".

FBI är förhindrat av lagen att utreda folk såvida de inte har bevis för att de är inblandade i kriminell verksamhet, men ADL opererar inte under några sådana restriktioner. ADL anlitar folk för att stjäla soporna från trottoarkanten framför hus i vilka det bor folk de är intresserade av, och de ägnar sig ofta åt ännu mindre angenäma förehavanden. Och ADL är i allmänhet glada över att utbyta information med FBI och förse FBI med konfidentiell personlig information om folk som FBI är intresserade av men inte har legala skäl att utreda. ADL och FBI gör varandra tjänster.

Tillfälligtvis har emellertid ADL:s spionageverksamhet försatt dem i problem. Utöver att stjäla sopor utanför folks hem har ADL olagligen införskaffat konfidentiell information om tusentals amerikaner genom att muta anställda på motorfordonsdepartement eller polisdepartement, inklusive San Francisco Police Department. När San Franciscos polis insåg att en del av deras konfidentiella handlingar hade stulits av ADL, skaffade de husrannsakningsorder. Polisen gjorde razzia på ADL:s kontor i Los Angeles och San Francisco två gånger, först den 10 december 1992 och sedan åter den 8 april 1993. Under dessa räder återfann man tusentals stulna polishandlingar. Polisen gjorde även razzia hemma hos en ADL-infiltratör, Roy Bullock, och en polisinspektör från San Francisco Police Department, Thomas Gerard. Gerard, som stulit polishandlingarna åt ADL, flydde senare till Filippinerna för att undgå åtal.

Alldeles innan räderna i april 1993 berättade San Franciscos biträdande distriktsåklagare John Dwyer för nyhetsreportrarna: "ADL är måltavlan. Så stor är deras inblandning. Folk har kallat detta för gerardmålet. Nu kallas det ADL-målet. Gerard är bara deras man i San Francisco. ADL gör samma saker över hela landet. Det finns bevis för att ADL haft polisagenter i andra städer. Målet bara växer för varje dag. Ju mer vi letar, desto mer människor finner vi är inblandade." Trots att den Politiskt Korrekta median i Amerika inte tycker om att publicera nyheter som inte "passar", var ADL-historien allt för stor för att undertrycka, och man kan hitta omfattande nyhetsbevakning kring ADL-räderna i Los Angeles Times och San Francisco Chronicle under december 1992 och april 1993, inklusive det uttalande som vi just citerade av San Franciscos biträdande distriktsåklagare. Bland de 12.000 handlingar om individer och 950 handlingar om organisationer som polisen återfann under sina räder, fanns handlingar om Arab-American Anti-Discrimination Committee - AADC - och åtskilliga av dess medlemmar. ADL:s anställde Roy Bullock hade tilldelats uppgiften att infiltrera arabgruppen, och han gick till och med så långt att han stal en nyckel till deras kontor i Santa Ana i Kalifornien. ADL hade ett särskilt stort hat gentemot AADC eftersom de besvarade ADL:s pro-israeliska propaganda med nyhetsrapporter om israeliska illdåd mot palestinier. Den 11 oktober 1985 dödades AADC:s ordförande Alex Odeh av en försåtligt dold bomb när han öppnade dörren till sitt kontor i Santa Ana i Kalifornien.

Det tog inte FBI särskilt lång tid att lista ut vilka bombmännen var, men de tre misstänkta judarna flydde till Israel innan de hann arresteras. Trots att Bullock hade den stulna nyckeln till AADC-kontoret i sin ägo när bombningen ägde rum, så åtalades varken han eller någon av hans arbetsgivare på ADL i samband med mordet på Odeh. Även under 1985 använde judiska aktivister en bomb för att döda ett annat mål för ADL:s spioneri och hatpropaganda. Han hette Tscherim Soobzokov och anklagades av ADL för att ha samarbetat med tyskarna på sin hemort Belarus under andra världskriget. Den 15 augusti 1985 exploderade en bomb på Soobzokovs veranda i Paterson i New Yersy som sårade honom dödligt.

ADL använde dessutom sina olagligen överkomna handlingar på andra sätt genom att skicka dem vidare till utländska regeringar. Under en domstolsutfrågning i februari 1993 vittnade San Franciscos biträdande distriktsåklagare om att handlingen rörande en amerikansk medborgare som hade stulits av ADL hade skickats vidare till Israels regering. Den medborgaren var Mohammed Jarad, en man av palestinskt ursprung som ägde en speceriaffär i Chicago. När Jared besökte sina släktingar i det av Israel ockuperade Palestina i januari 1993 greps han av den israeliska hemliga polisen som ett resultat av information som ADL tillhandahållit dem om Jarads pro-palestinska verksamhet i Förenta Staterna.

En del av dessa stulna polishandlingar gällde antiapartheidaktivister i Förenta Staterna, och ADL hade skickat vidare kopior till den sydafrikanska regeringen i utbyte mot sydafrikanska polishandlingar om propalestinska grupper i Sydafrika. Detta förorsakade rabalder till och med i liberala kretsar som normalt är för ADL.

 

ADL:s korruption av USA:s poliskår 

Vad som gör ADL riktigt farligt är organisationens pågående korruption av polisämbetsmän i USA. På offentliga ceremonier snarlika den som hedrade gangstern Moe Dalitz delar ADL ut utmärkelser till polisämbetsmän och politiker - inklusive samma "frihetsfackelpris" de gav till Dalitz. ADL övertalar regelbundet lokala, delstatliga och nationella polisämbetsmän i USA att framträda i talarstolen när ADL fördömer någon ny fiende till judarna.

ADL erbjuder även utbildningsseminarier åt polisdepartement för att lära dem att känna igen och handskas med "högerterrorister", tro det eller ej. ADL erbjuder "antiterroristseminarier" åt polisavdelningar och indoktrinerar poliser med sin hatpropaganda under förespeglingen att lära dem hur man känner igen och bekämpar "inhemska terrorister". Och polisdepartementen är med på noterna; de låter sina inspektörer sitta med och lyssna till ADL som trots sin historia av kriminell verksamhet berättar för dem om hur man ska ta itu med "antisemiter".

Varför skulle någon amerikansk polisämbetsman acceptera en utmärkelse från samma organisation som givit en utmärkelse till Moe Dalitz och hyllat honom på framsidan av sin månatliga publikation? Varför skulle någon polisämbetsman visa sig offentligt med medlemmar av en organisation som tagits på bar gärning med stulna polishandlingar? Varför skulle FBI samarbeta med en sådan organisation?

Delvis verkar det handla om naivitet. Poliser har en tendens att hysa stor respekt för auktoritet, till och med mer än den genomsnittlige medborgaren. Om media hyllar ADL som en "respektabel medborgarrättsorganisation" och om ADL-funktionärer förefaller vara uppenbart välbeställda och väletablerade med stora kontor och massor av sekreterare, så är polisen benägen att känna att de måste vara all right. Känslan är att ingen som är rik och mäktig och blir omskriven i positiva ordalag kan vara dålig. Polisen har antingen inte sett de få mediarapporter om hur ADL togs på bar gärning eller så har de bekvämt nog glömt.

Mer troligt så är korruption en vanligare anledning till kollaborationen än naivitet. Så är sannerligen fallet med FBI. FBI har inte glömt Moe Dalitz eller de stulna polishandlingarna eller bombningen av Alex Odehs kontor. De har verkligen inte glömt det arrangerade mordet på Kathy Ainsworth.

En del av polisämbetsmännen som är på dessa ADL-arrangerade möten är också där för att de har politiska ambitioner. De planerar att försöka bli valda till delstatens lagstiftande församling en vacker dag, och de vill ha judarnas stöd.

Enbart ADL är illa nog. ADL i samarbete med korrupta poliser över hela USA, borde vara en mardröm för alla anständiga medborgare.

 

  


"Det är ingen nyhet att de svenska judarna genom många olika kanaler bedriver ett lobbyarbete för Israels sak. [...] Vi måste kämpa för och försvara Israel med alla de medel som står till vårt förfogande."

- Willy Salomon, vice ordförande Stockholms Judiska Församling, Judisk Krönika, nr.4-5/1988.


Palestine banner
Viva Palestina!

Senaste upplagt


Islamofobi och sionism

En tom säck kan inte stå
Revisionistisk bok av Lars Adelskogh

De svenska judarna och Israel
- citaten från ledande judar säger allt!

Foton 

Pravdas intervju med Ahmed Rami     


Talmud unmasked
Talmud: en sionistisk operationsmanual


Israelobbyn och Förenta Staternas utrikespolitik
Av John J. Mearsheimer & Stephen M. Walt

Jan Myrdal intervjuas av Hizbollahs tidning

Mein Kampf
Av Adolf Hitler

"Varför skulle araberna gå med på fred? Om jag vore arab-ledare skulle jag aldrig träffa några överenskommelser med Israel. Det är naturligt: vi har stulit deras land."

- David Ben-Gurion, Israels första premiärminister


Det judiska Bonnierimperiet
- verktyg i Israels tjänst


Elie Wiesel: falskt vittne
Av Robert Faurisson


"Expo" - instrument i sionismens tjänst

Vad är sionism? - intervju med sionistkritikern Lasse Wilhelmson















Israels Nätverk i Sverige
Verket som avslöjar namnen på Israelmaffian och deras positioner i Sveriges maktcentra

Revisionismens segrar
Av Robert Faurisson

The Jewish hand behind Internet The Jews behind Google, Facebook, Wikipedia, Yahoo!, MySpace, eBay...

Sverigedemokraterna - i Israels sold - Bröderna Ekeroth, Bieler, Frick


Ahmed Rami intervjuar tyske general Remer i AL SHAAB 


Kan man verkligen skilja sionismen från judendomen?
Av Ibrahim Alloush

The Founding Myths of Modern Israel
Garaudy: "Den israeliska statens grundläggande myter"


Utdrag från den sionistiska planen för Mellanöstern

Reel Bad Arabs - Revealing the racist Jewish Hollywood propaganda

Alliansen Sydafrika - Israel

Leuchter-rapporten - Den första kemiska undersökningen av "gaskamrarna"

Israel Shahak: Jewish History, Jewish Religion
Shahak: "Judisk historia"


Varför behövs en islamisk revolution? - Av Ahmed Rami

Sions Vises Protokoll

Videos - viktig samling

Samlade citat om sionismen, judendomen, Radio Islam, etc

Förbjud det judiska Gamla Testamentet!
Av Ahmed Rami

Karikatyrer 

Aktivism! - Förena er i kampen!


Down with Zio-Apartheid
 Stop Jewish Apartheid!